Månadens Jussi mars 2018
Mars 1951
Hösten 1950 hade Jussi och Anna-Lisa Björling kommit till USA i oktober och han hade sedan sjungit vid Metropolitanoperan, där Rudolf Bing var ny chef, fram till i januari. Bland annat hade Jussi framträtt i en ny roll, titelrollen i Verdis Don Carlo vid öppnandet av operasäsongen i november. Efter att ha turnerat i USA och Kanada var han den 3 mars tillbaka i New York för säsongens enda konsert där. Det var det andra av hans totalt sex framträdanden i Hunter College, och som vanligt var han ackompanjerad av Frederick Schauwecker.
Ingången till konsertsalen vid Hunter College
New York Times konstaterade att vädret var dåligt men salen välbesatt. Vad operaariorna beträffar, som hade en vid spännvidd från Don Juan ("Dalla sua pace") över Turandot, Manon och Manon Lescaut till Lohengrin, ansåg tidningen att de var "genomgående i god smak, opretentiösa och med berömvärd respekt för musikalisk nyansering", och visade "mycket av den underbara, färgrika karaktär som han är berömd för". Publiken hyllade Jussi efter de dramatiska höjdtonerna i Puccini-ariorna, men han gjorde ändå på recensenten det största intrycket i de mera återhållna sångerna av Sibelius och Grieg, i två extranummer ("Tonerna" och en Strauss-sång) och i en engelsk grupp.
Musical America berömde tolkningarna för "övertygande uttrycksfullhet" med en ton som var "allmänt tilltalande, särskilt de flödande och välfokuserade tonerna i det mellersta och lägre registret; tillfälligt var de bleka i det övre".
För sjätte gången under denna turné sjöng Jussi den 6 mars tillsammans med Anna-Lisa, då de gav konsert i konstmuseets peristyl i Toledo i Ohio.
Omslaget till konsertprogrammet frånToledo
En Toledotidning kallade konserten "på samma gång en artistisk njutning och en lektion i skicklig sångkonst". I den inledande gruppen av lieder var Jussi "inträngande och ömsint", men hans magnifika sång mest slående i Martha-arian. Recensenten berömde Anna-Lisas mellanregister men tyckte hennes höjdtoner blivit anemiska, fast hon var "medfött musikalisk och hennes teknik utan allvarlig anmärkning".
Den 9 mars var Jussi tillbaka i New York för att fortsätta den serie inspelningar med den nya bandtekniken och med italienaren Renato Cellini som dirigent, som han hade inlett året innan. Han sjöng denna gång in nya versioner av ariorna ur Afrikanskan, Faust och Pajazzo. Fausts cavatina, "Salut! demeure chaste et pure" är en av hans bästa versioner av den arian. Stephen Hastings påpekar särskilt hur perfekt hans röst blandas med soloviolinens, vilket kräver två skickliga musiker.
Klicka för att lyssna till Fausts cavatina (från Naxos 8.101101)
Jussi avslutade sin amerikanska säsong med en radiokonsert i Bell-bolagets Telephone Hour den 12 mars från Carnegie Hall. Det var den sjunde och sista gången han framträdde i den programserien, där han sjungit sedan 1948 och alltid med Donald Voorhees som dirigent. De amerikanska radiobolagen ville gärna att Jussi framförde något på engelska, och eftersom Irlands nationaldag, S:t Patriks dag den 17 mars, låg nära i tiden och firas mycket även i Amerika, sjöng han denna gång en sång med irländskt motiv, ”The Rose of Tralee”. Sången var troligen komponerad av engelsmannen Charles Glover, men den blev ett paradnummer för irländska tenorer som John McCormack. Jussi sjöng den såvitt vi vet inte någon annan gång, och det är därför särskilt roligt att det finns en inspelning från tillfället.
Klicka för att höra ”Rose of Tralee” (från West Hill Radio Archives WHRA 6036)
På flygplanstrappan vid återkomsten
Hela familjen samlad inför pressen i hemmet på Nybrogatan
Harald Henrysson
