Nicolai Gedda har avlidit

Vår avhållne hedersmedlem, hovsångaren Nicolai Gedda, är död. En förlamande tomhet omsluter mig när jag skriver dessa ord. Så som det ofta är med högst levande personer som är tillgängliga via sina inspelningar, så är det också med Nicolai.

Den omedelbara reaktionen vid dödsbudet var för mig att genast sätta på några favoritinspelningar och övertyga mig om att ett sådant konstnärskap som hans, via de lysande inspelningarna från 1952 och fram till inpå 2000talet, kan aldrig riktigt dö. På samma sätt som vi håller minnet av Jussi Björling, och många av hans sångarkolleger vid liv genom alla väl bevarade dokument vi har att tillgå, så kommer undan för undan nya lyssnare att bli betagna av Geddas röst och allt det uttryck som hans stämma förmedlar. En sångare, som hela sitt liv ägnar sig åt ögonblickets konst, lever vidare i sina inspelningar som trotsar den mörka döden. Det är nästan som prästens förtröstan och löftet om ett evigt liv vid en jordfästning. En sångare utan en efterlämnad skivskatt, skulle fortare försvinna till hävderna.

Nicolai Gedda hann, under sin långa och mångsidiga karriär, göra så mycket mera än bara leverera ett begränsat antal operaroller på scenerna världen över. Eftersom han behärskade och utvecklade så många genrer, så var hans konsertverksamhet minst lika viktig. Till titeln operasångare kan med eftertryck tilläggas operettsångare, romanssångare och konsertsångare. Även om en del av dessa discipliner inte direkt praktiserades på scener och estrader, så framställde han så mycket utsökta inspelningar, inte minst inom operettgenren, som i de flesta fall i dag betraktas som oöverträffade, trots att han inte gestaltade så många av dem på scenen, att han nu står i det främsta ledet vid sidan om sångare som Richard Tauber och Rudolf Schock.


Nicolai Gedda och Elisabeth Söderström i Idomeneo av Mozart. Foto Enar Merkel Rydberg
Man brukar tala om förmågan att vara idiomatisk, att kunna ge de mest skiftande material rättvisa, via språk, stil och uttryck. Här var Gedda en ofattbar mästare, när han plöjde igenom så många skiftande stilar inom den vokala musiken genom århundradena. Han var en utomordentlig uttolkare av kyrkomusikaliska verk från Bach och framåt, till den rysk-ortodoxa kyrkans musik. Han sjöng barockmusik med stor glöd. Det var en fröjd att höra honom sjunga Mozart. Samtidigt var han en lysande exponent för både den franska konstmusiken med sina avancerade texter, hos Faure´, Poulenc, Debussy och Reynaldo Hahn, men också fenomenal som tysk liedersångare. De nordiska romanserna var en lisa att höra, med varje stavelse skickligt genomarbetad såväl vokalt som textligt. Inte minst de ryska romanserna fann i Gedda en av sina allra främsta uttolkare. Den tyska operetten fick ett förklarat ljus över sig när Nicolai tog sig an Danilo, Rene´, Zigeunerbaron och en rad andra slipade karaktärer.


Nicolai Gedda som Lenskij i Eugen Onegin
När vi sen når fram till operan och dess gestalter så var han lika hemtam som en Rodolfo i La bohéme som en Lenskij i Eugen Onegin. Lika självklar som Faust och Romeo som Benvenuto Cellini eller den falske Dimitri i Boris Godunov. En enastående Gustaf III och en närmast oöverträffad Hoffmann.

Sällan har en sångares teknik avspeglat sig tydligare i apparitionen än hos Nicolai Gedda. Att blott lyssna till

 

hans inspelningar och studera hans postur på scenen är den bästa av skolor. Han är en representant för det så kallade inre leendet, som skapar en plattform för placering, artikulation och expansion. Han var en sångare som inte tyckte språket och orden var i vägen för det vokala. Tvärtom utnyttjade han varje vokal och konsonant till brytpunkter som gör att hans uttryck alltid är starkt närvarande och ändamålsenligt. Andning, egalisering, legato och dynamik var närmast fulländade i hans röst. Klok och medveten om både begränsningar och bästa lämplighet, så valde han repertoar med största klokhet och insikt. Han vågade experimentera men tog alltid konsekvensen av något som fungerade mindre bra och exkluderade sådana saker ur sin repertoar.

Trots alla illasinnade rykten om Nicolai som en intellektuell snobb eller alltför akademisk och exklusiv sångare, så vet alla vi som kände honom och såg honom på nära håll att så icke alls var fallet. Mitt i all nobless så var han något av en avspänd söderkis, som älskade roliga historier med fina punchlines. Han avgudade Helan och Halvan och W.C. Fields och andra fina komiker och crazyartister. Så nog var Nicolai också en folkets sångare. Som gärna bidrog vid välgörenhetsgalor och som medverkade i Hylands hörna exempelvis. Han var förvisso också en mycket privat person med hög integritet, men alltid snar till vänliga ord och galna skämt.

Detta gjorde honom till en utmärkt entusiasmerande sångpedagog och coach också. Men det blev problem, eftersom den anstormning av elever, inte minst ifrån Japan, som ville studera för honom, när han började så smått att undervisa i liten skala, växte för stark och genom att hans stora vänlighet och välvilja var så stor att hjälpa, så blev han tvungen att ransonera bland sina sångelever, och likt många av hans stora föregångare, i första hand hjälpa kolleger i karriären som behövde en knuff i rätt riktning. Få kunde, som Nicolai, tipsa om ”tricks-of-the-trade” över ett telefonsamtal. Han var ingen metodsångare men kunde så att säga ”läsa” en röst och vad som behövde göras med den.

Med sitt ursprung som Stockholmskis och närheten till det ryska, genom adoptivfadern som var Donkosack och också en tidig vistelse i Tyskland i unga år, så blev han tidigt kosmopolitisk, och där lades grunden till hans geniala språksinne, som aldrig sviker. Gedda var en sångare med unik textmedvetenhet mitt i sitt urstyva och närmast förklarade sätt att sjunga.

Nicolai Gedda glömde dock aldrig Sverige och hans repertoar omfattade ett stort antal svenska romanser och sånger och han var den ende, vid sidan om Jussi själv, som regelbundet sjöng fosterländska sånger, som också finns bevarade i fina inspelningar, bland annat med Studentsångarna.

Genom sitt modesta och tillbakadragna sinnelag så åtnjöt han i mera begränsad mån den stora publikens beundran och jubel, men den initierade publiken och alla hänförda kolleger glömmer honom aldrig. Hans eftermäle blir: en ofattbart stor sångare och en gränslöst fin personlighet.

Frid över hans minne!

Bengt Krantz
Ordförande i Jussi Björlingsällskapet. 

Jussi Björlingsällskapet

Stiftat den 7 januari 1989 har till uppgift att främja intresset för och kunskapen om Jussi Björling, hans sångkonst, liv och karriär.

Mer om Sällskapet


Bli medlem i Sällskapet

HÄR kan du snabbt bli medlem i Jussi Björlingsällskapet. Du får vår tidning, nyhetsbrev och inbjudan till evenemang och sammankomster. Årsavgiften är 250 kr om du väljer att få våra nyhetsbrev med e-post.

 

Mer om medlemskapet


Välkomna till de amerikanska och brittiska Jussi Björling-sällskapen

 

Klicka på resp. flagga.

 

 


Styrelsens Jussifavoriter

Stefan Olmårs presenterar sin favoritinspelning

Här kan du läsa om och lyssna på favoriten.


Jussi Björlingmuseet

Jussi Björling Museet

Jussi Björlingmuseet
hälsar dig välkommen!

Borlänge är Jussi Björlings hemort. Här finns sångarens eget museum, det enda Björlingmuseet i världen. " Av alla sångarmuseer, är detta det bästa", enligt John Steane, känd brittisk musikkritiker.

 

Öppettider
Vintersäsong september–maj helgfri tisdag–fredag 12-17

Juni-augusti: 

Måndag-fredag 11-18, 

Lördag 10-14, Söndag 12-17

Stängt Nationaldagen 6 juni, Midsommarafton och Midsommardagen

Länk till Jussi Björlingmuseet


Jussitips

Köp Jacobs Forsells unika bok om Jussi!

Jacob Forsell är sonson till den legendariske operachefen John Forsell, Jussi Björlings ”upptäckare” och var anställd på Expressen 1964-1990 och är en av sin generations mest tongivande fotografer.

Specialerbjudande på boken (266 sidor) från Jussi Björlingmuseet i Borlänge. 

Pris 100 kr plus porto! (Ordinarie pris 348 kr)

Länk till museet

Se uppslag ur boken!