Månadens Jussi september 2016


Jussi och Anna-Lisa på Royal Hawaiian Hotel, Honolulu 1949

I Aftonbladet den 16 augusti 1949 fanns en artikel med rubriken ”Glad JUSSI for till Honolulu. Öppnar operasäsongen i Frisco”. Den var signerad GLOKAR WELL, pseudonym för Oscar Söderlund, legendarisk sportjournalist och boxningsexpert på Stockholms-Tidningen. Den inleddes sålunda:

”- Tjänare, sade rösten i telefon. Jag flyger till Amerika om en halvtimme.

- Det gör du rätt i. Lyckliga ost! Vem är du förresten, frågade jag, ty det är så många som ringer för att prata dagen efter en storboxning.*

- Det är Jussi …

- Hur skulle jag höra det, när du inte sjunger?

- … och jag är hemma på Nybrogatan, men Anna-Lisa har ringt efter bil, så vi far när som helst. Första konserten blir i Hollywood Bowl med 60-70 mans orkester och 30.000 åhörare.

- Härlig sak. Skall Anna-Lisa också sjunga?

- Det är klart. Vi sjunger alltid tillsammans nu. Sedan far vi till Hawaii, där jag ger konsert i Honolulu. Där har jag aldrig varit, så det blir kul. Sedan flyger vi till San Francisco, där jag skall öppna operasäsongen. Det blir med Tosca. Jag är engagerad för fem föreställningar där, och Anna-Lisa och jag skall sjunga i Bohème.

- Hur blir det med Metropolitan? Där vill de väl ha dig som vanligt?

- Jodå, efter San Francisco tar vi kurs direkt på New York, där jag stannar för att sjunga på Met under resten av hösten. Öppningsprogrammet blir Manon Lescaut, där jag sjunger Des Grieux’ parti, som jag studerat in i sommar.

- När räknar du att vara hemma igen?

- Jag ska vara hemma för att fira jul och nyår.

- … och sedan …

- … har Joel** kontraherat mig för fem kvällar på Operan, då vi ska taga upp Manon Lescaut. Tycker du inte, att det var synd om Olle Tandberg ändå, men han var ju för kort i rocken mot Walcott – han måste bli nästa världsmästare som han kunde boxas och nypa till. Hälsa Olle från mig. Nu skriker Anna-Lisa att bilen är här. Kommer du ut till Bromma?”


Bill Arthur intervjuar Jussi
Det gjorde Glokar och där fanns också radioreportern Bill Arthur från Australian Broadcasting Corporation. Han hade jagat Jussi för att få en intervju och nu kunde det äntligen bli av. På en trådspelare – en föregångare till bandspelaren – spelade han in intervjun, som kan avlyssnas på Månadens Jussi, augusti 2014. Där finns också referat och recensioner från konserten i Hollywood Bowl.

 

 


Glokar Well
Glokar Well avslutade artikeln: ”Det var stora tårar i Jussis ögon, när han kramade om sina småttingar, och Anna-Lisa måste bita sig i läppen, när hon tog adjö av dem. Det är svårt att skiljas, ’men vi är hemma till jul’, tröstade de sig med – fast det lät förstås väldigt avlägset denna grönskande, solvackra augustidag. Och så flög de sin kos.”

 

 


Avskedet på Bromma

Konserten i Hollywood Bowl var en stor succé och några dagar senare framträdde paret i San Rafael vid San Franciscobukten i en konsert på Dominican College, ackompanjerade av pianisten Jan Popper. Därefter flög Jussi och Anna-Lisa till Hawaii där de gav en konsert i McKinley Auditorium i Honolulu den 6 september – deras enda framträdande där. De lokala tidningarna var överväldigade. ”Anna-Lisa, känd som Stockholms vackraste kvinna och sopransångerska, levde upp till förväntningarna”, skrev Edna B Lawson i Honolulu Advertiser och fortsatte: ”Hon är en person med magnetism som charmar lyssnarna … [Hennes] röst, med betydande kraft, har både sötma och renhet. Med känsla och ömhet gav hon ”Songs My Mother Taught Me” [Dvorak] och Solveigs sång [Grieg] en ungdomlig nordisk fräschör.”

Hon var inte mindre imponerad av ”Jussis stora och djupa kunskap om frasering, som kunde vara en lektion för vilken sångare som helst. Hans val av repertoar och hans framförande är oklanderligt. Hans toner har en gripande skönhet och framför allt behärskar han till fulländning bel canto-sång av den italienska skolan. Han undviker helt att forcera höjdtonerna. Båda artisterna månar om en ren legatolinje, utan att förlora det dramatiska sammanhanget.”

Jussi sjöng bland annat tre sånger av Richard Strauss som hänförde Edna Lawson: ”Få romanssångare sjunger Strauss’ kompositioner som denne man gör. Klarhet, glädje och rofylldhet gav musiken trollkraft.”

Mary Jane Ford i Honolulu Star-Bulletin var lika begeistrad: ”Jussi Björling och hans charmerande hustru Anna-Lisa gav en konsert på tisdagskvällen som var det finaste som hörts i Honolulu på länge.”

Pianisten Ruth Orcutt Bacon fick också uppskattning. Hon ”bistod båda sångarna med högst tilltalande ackompanjemang och fulländade det musikaliska utbytet på bästa sätt.”


Elisabetta Barbato och Jussi 20 september 1949 på San Francisco operan
Efter denna fransyska visit på Hawaii, bar det iväg tillbaka till San Francisco, där Jussi skulle inleda operasäsongen den 20 september med Tosca, en opera som inte spelats där på åtskilliga år. I titelrollen gjorde den unga italienska sopranen Elisabetta Barbato (1921 – 2014) sin amerikanska debut medan Scarpia spelades av veteranen Lawrence Tibbett, då i slutet av sin operakarriär.

Meningarna om Barbato var delade men hon väckte

 

 

 

uppseende för sin snygga slanka figur (”Tack gode Gud”, skrev Alexander Fried i San Francisco Examiner) och sin skådespelartalang. Den sångare Fried nämnde först, efter en lång harang om bland annat ståplatspubliken och dennas ibland förfärliga klädsel, var emellertid Jussi. ”Det var ett nöje att höra [honom] i rollen som Cavaradossi – konstnären som älskar Tosca och frihet: oförskräckt och hjältemodig. Den svenske tenorens röst är förmodligen oöverträffad i sitt slag i världen idag. Kraften och styrkan parades med den fina och uttrycksfulla melodilinjen.”

Alfred Frankenstein i San Francisco Chronicle höjde dirigenten Fausto Cleva till skyarna: ”Han är definitivt en av den samtida operans största, och det fanns bara en sångare på scenen som kunde mäta sig med honom.

Det var Jussi Björling, en tenor i den stora traditionen. I likhet med de flesta tenorer är inte Björling den mest övertygande aktör man kan tänka sig, men varje fras han sjunger har lyskraft och glans, och trots kraften och expansionen i rösten unnar han sig ändå inte lyxen att handskas vårdslöst med notvärden eller nyanser. Obeskrivlig styrka, magnifik ton, fullständig integritet – dessa är några av Björlings egenskaper, och det är få tenorer som är hans jämlike när det gäller någon av dem.”

Den anonyme skribenten i San Francisco Call-Bulletin stod inte Frankenstein efter i sin beundran: ”Björlings tenor smeker örat som olja och honung. Ingen annan röst i det registret har större känslomässig dragningskraft och mera spännande teknisk briljans.”

En knapp vecka senare, den 25 september, medverkade Jussi i en söndagsmatinéföreställning av La Bohème, där Licia Albanese sjöng Mimì. Både Fried och Frankenstein var där, och Fried sparade inte på krutet: ”Förvisso är Björling en av de yppersta tenorer som den här staden någonsin hyllat. Hans röst har styrka och bouquet, lenhet och glöd, sant personligt känslouttryck och spännande höjdpunkter med oansträngda höga Cn.”

Det gjordes en inspelning med Jussi och Licia i samband med föreställningarna av  La bohème.

O soave fanciulla

 


Jussi, Licia Albanese och Mrs Dennis McEvoy, Palace Hotel, San Francisco 20 september 1949

 

Frankenstein var kortfattad men uttrycksfull: ”Björlings vidunderliga röstresurser och magnifika musikalitet var lika enastående här som de var i Tosca.”

Jussi sjöng ytterligare fyra föreställningar i San Francisco, två Faust och två Manon Lescaut, den sistnämnda hans första nya roll på tio år. Ännu en Manon Lescaut följde i Los Angeles innan han övergav västkusten och arbetade sig i riktning mot ”hemmascenen” Metropolitan. Även där blev det Puccini: tre Manon Lescaut, där hans Manon var Dorothy Kirsten, och tre föreställningar av Tosca, där han återförenades med Elisabetta Barbato. Hela hennes Met-karriär inskränkte sig till dessa tre föreställningar. Efter den sista av dem kunde Jussi och Anna-Lisa äntligen återvända till Stockholm och en välförtjänt julledighet och, framför allt, för att återförenas med barnen som inte sett sina föräldrar på mer än fyra månader.

Fotnoter:

* Den 14 augusti 1949 på Råsunda fotbollsstadion mötte svenske tungviktsmästaren Olle Tandberg amerikanen Jersey Joe Walcott. Walcott vann på knockout. Jussi, som var mycket idrottsintresserad, blev sannspådd. Knappt två år senare besegrade Walcott landsmannen Ezzard Charles och blev tungviktsvärldsmästare. Han blev dock inte långvarig. Ett drygt år senare förlorade han titeln till Rocky Marciano.

** Joel Berglund (1903 – 1985) basbaryton med internationell karriär, var god vän med Jussi och han hade 1949 blivit utsedd till operachef på Stockholmsoperan

Göran Forsling

 

Jussi Björlingsällskapet

Stiftat den 7 januari 1989 har till uppgift att främja intresset för och kunskapen om Jussi Björling, hans sångkonst, liv och karriär.

Mer om Sällskapet


Bli medlem i Sällskapet

HÄR kan du snabbt bli medlem i Jussi Björlingsällskapet. Du får vår tidning, nyhetsbrev och inbjudan till evenemang och sammankomster. Årsavgiften är 250 kr om du väljer att få våra nyhetsbrev med e-post.

 

Mer om medlemskapet


Välkomna till de amerikanska och brittiska Jussi Björling-sällskapen

 

Klicka på resp. flagga.

 

 


Styrelsens Jussifavoriter

Stefan Olmårs presenterar sin favoritinspelning

Här kan du läsa om och lyssna på favoriten.


Jussi Björlingmuseet

Jussi Björling Museet

Jussi Björlingmuseet
hälsar dig välkommen!

Borlänge är Jussi Björlings hemort. Här finns sångarens eget museum, det enda Björlingmuseet i världen. " Av alla sångarmuseer, är detta det bästa", enligt John Steane, känd brittisk musikkritiker.

 

Öppettider
Vintersäsong september–maj helgfri tisdag–fredag 12-17

Juni-augusti: 

Måndag-fredag 11-18, 

Lördag 10-14, Söndag 12-17

Stängt Nationaldagen 6 juni, Midsommarafton och Midsommardagen

Länk till Jussi Björlingmuseet


Jussitips

Köp Jacobs Forsells unika bok om Jussi!

Jacob Forsell är sonson till den legendariske operachefen John Forsell, Jussi Björlings ”upptäckare” och var anställd på Expressen 1964-1990 och är en av sin generations mest tongivande fotografer.

Specialerbjudande på boken (266 sidor) från Jussi Björlingmuseet i Borlänge. 

Pris 100 kr plus porto! (Ordinarie pris 348 kr)

Länk till museet

Se uppslag ur boken!