Månadens Jussi december 2021
Don Carlos med ny chef (november–december 1950) – del 2
Månadens Jussi förra månaden handlade om hur Metropolitanoperan i New York begick sin sedvanliga First Night eller Gala Opening i november 1950 extra glansfullt eftersom den nya chefen Rudolf Bing tillträdde efter femton år med Edward Johnson.
Auditorium i gamla Met
I slutet av oktober och början av november var Jussi alltså fullt upptagen med att förbereda premiären på Don Carlos som var den 6 november. Kanske gällde bråket med Rudolf Bing att han hade velat resa iväg och ge någon lukrativ egen konsert i stället, eller att repetitionerna hade hindrat honom från att framträda på San Francisco-operan den hösten. Utöver Don Carlos-föreställningarna och skivinspelningen av duetten ur operan den 30 november blev hans framträdanden under november få. Kung Gustav V av Sverige hade dött den 29 oktober, och den 9 november medverkade Jussi Björling i minnesgudstjänster såväl i Washington DC som New York. Den 20 november sjöng han i Voice of Firestone, en reklamfinansierad radio- och tv-konsert. Det är en av dem där både bild och ljud finns kvar och har getts ut, och enligt Harald Henryssons diskografi sjöng Jussi ackompanjerad av orkester följande:
· If I Could Tell You (Firestone)
· An Silvia (Schubert)
· Carmen: La fleur que tu m'avais jetée (Bizet)
· Mattinata (Leoncavallo)
· The Princess Pat: Neapolitan Love Song (Herbert:)
· In My Garden (Firestone).
Lyssna på Jussi i arian ur Princess Pat från konserten 20 november
Tv-sändningen av Don Carlos den 6 november finns inte bevarad som bild. Ljudet finns däremot, men den bättre och oftare utgivna upptagningen av uppsättningen kommer från nästa föreställning den 11 november. Det var lördagsmatinén som enligt Mets långa tradition sändes via radio över hela nationen – tv-sändningar distribuerades ännu inte så långt, hade sämre ljud och var svåra att filma. Den senaste och bästa versionen på cd av 11 novembermatinén har dock som komplement 45 minuter avsnitt från galaöppningen fem dagar tidigare (West Hill Radio Archives WHRA-6021, 3 cd).
Premiärföreställning för Don Carlos 6 november 1950. Robert Merrill, Jussi, Delia Rigal, Fedora Barbieri och Cesare Siepi
Set Svanholm, Mets andra svenska tenor den säsongen, gick på både generalrepetitionen av Don Carlos och premiären. Några dagar senare skulle han själv ha premiär på en nyuppsatt Flygande Holländaren. Även den går att höra i en radiosänd matiné. I december var det dags för en roll utanför Svanholms vanliga Wagnerfack: Eisenstein i Läderlappen. Så han kände sig säkert väl behandlad av Rudolf Bings nya regim – jämför brevcitat i del 1 av min artikel.
Vid Don Carlos-premiären såg han början i salongen men satt sedan i kontrollrummet för tv-sändningen och slutligen framför en tv på Bings kontor. Han fann sändningen utmärkt och uppskattade närbilderna: ”när Filip tar upp porträttet ur Elisabeths skrin såg man verkligen att det föreställde Jussi som Carlos!”
Den Don Carlos som spelas är som väntat den fyraaktsversion publicerad av Ricordi som då var normal för denna då inte så ofta spelade opera. Först långt senare har en del operahus tagit fasta på att verket skrevs på franska för Paris, och då hade fem akter. Förlaget gav så småningom ut såväl en fyra- som en femaktsversion på italienska, båda förkortade jämfört med urversionen. Under den långa tillkomsten av verket skrev Verdi musik som inte rymdes vid premiären 1867, och på senare år har teatrar aktivt börjat välja både språk och urval. Totalt finns det uppåt fyra timmar musik. Jussi Björling bör ha hört den förkortade femaktsversion som Stockholmsoperan uppförde på svenska 1933 och några år därefter. I den sjöng Einar Beyron titelrollen. När Operan i sin nyuppsättning 1999 inte längre gav verket på svenska valde man att göra den på italienska och i fem akter. För att få en hanterbar längd (och endast en paus) gjordes en hel del strykningar.
Jussi och Delia Rigal på premiären av Don Carlos
Mets fyraaktsversion 1950 var tämligen komplett, men man strök andrastrofer i Ebolis slöjsång och Elisabeths första aria, samt mycket överraskande första delen (Per me giunto è il dì supremo) av Posas dubbelaria i fängelsescenen. Om jag inte missat något så får vi däremot höra Don Carlos parti helt utan förkortningar. Rollen är lång och krävande, men Jussi är i utmärkt form. Redan hans första ord Io l’ho perduta! och det följande ariosot visar mer inlevelse och textuttryck än grammofoninspelningen som många av oss ”har i öronen”. Innan den senaste cd-utgåvan 2009 fanns Jussi Björlings kompletta live-Don Carlos bara med dåligt ljud. Ward Marston som svarade för den nya överföringen arbetade utifrån ett band som däremot var ovanligt bra för sin tid. De första sex minuterna fram till Don Carlos första entré är från den tidigare ljudkällan, och på några ställen blir man medveten om basbrum som inte gått att ta bort. Men i övrigt är detta plötsligt en av de bästa scenupptagningarna med Jussi Björling, och i en roll som vi annars inte kan höra med honom ens i utdrag – bortsett alltså från duetten med Merrill.
Fritz Stiedry
Även de övriga sångarna sjunger omsorgsfullt och följer man med i noterna märker man att de fortfarande minns att ”här står det piano, här ska det vara en triol” – och är måna om att göra dirigenten nöjd. Med Stiedrys ibland lite väl stabila ledning blir det ett hörvärt framförande. Don Carlos blev föremål för bara några få kompletta skivinspelningar, så trots att Siepi, Merrill och Barbieri gjorde många studioupptagningar fick de aldrig tillfälle att dokumentera sina rolltolkningar i grammofonstudior. Andra live-versioner finns med till exempel Siepi, även långt senare då hans ålder bättre motsvarade Filip II:s i operan. Men eftersom ljudet i 2009 års utgåva är så bra är detta vår bästa chans att höra dem i operan.
Den kontroversiella medlemmen i stjärngänget när vi lyssnar nu långt efteråt är den argentinska sopranen Delia Rigal. Liksom Siepi och Barbieri var Don Carlos hennes debutroll vid Met, där hon sjöng flera säsonger framåt. Hon får mycket applåder och ser elegant ut på foton. Vokalt är hon ojämn men ibland spännande. Man förstår varför Met-ledningen satsade på henne, och duetten i sista akten (utan de vanliga strykningarna) mellan henne och Jussi är minnesvärd.
Foto i samband med Faust-föreställningen 23 december 1950
Elisabeth Söderström, så i Sverige har den versionen dragit till sig mycket mer intresse. Rösten har djupnat liksom tolkningen, men vill man höra en fräscht obesvärad Faust så har 1950-inspelningen många poänger. Han gjorde ju aldrig hela operan på skiva, så liksom Don Carlos är båda Faust-matinéerna av stort värde för Jussi Björling-entusiaster. Trots samme Ward Marstons omsorger når ljudet i Naxosutgåvan (8.111083/5, 3 cd) inte riktigt upp till Don Carlos-utgåvans kvalitet, men det är tillräckligt för att uppskatta Björling, Kirsten och Siepi – alla mycket lämpade för sina roller. Anne Bollinger, en bortglömd amerikansk sopran som dog tidigt, gör Tebaldo i Don Carlos och Siebel i Faust. Även Met väntade sig på den tiden fortfarande att sångare skulle kunna växla mellan flera verk i repertoaren.
Lyssna på Fausts cavatina från Met-föreställningen 23 december 1950
Rudolf Bings ”hårda regim” skulle snart medföra att Jussis framträdanden på Met blev färre. När jag hör hans omsorgsfulla insats i sin sista nya scenroll kan jag bara beklaga att hans sista decennium kom att bestå av så många upprepningar och turnéer. När Don Carlos gavs första gången på Parisoperan 1867 var teaterns senaste grand opéra Meyerbeers postuma mästerverk Afrikanskan. Den sjöng Jussi 1938 som sin sista nya roll i Stockholm. Tänk om han valt att kräva en nyuppsättning på Met under 1950-talet. Eller gjort någon annan roll av liknande slag, eller åtminstone de Verdi-operor han aldrig sjöng: Sicilianska aftonsången, Ödets makt…
Men det lönar inget att drömma. Lyssna hellre på Don Carlos, som jag tror är lite försummad bland Jussis inspelade live-roller!
Nils-Göran Olve
Klicka här för kronologisk lista för Månadens Jussi t o m januari 201
