Månadens Jussi maj 2020
Operettskivor maj 1938
För oss är det viktigaste med Jussi Björlings verksamhet under maj 1938 att han månadens två sista dagar sjöng in några av sina mest älskade skivor, i synnerhet ”Nu är jag pank och fågelfri” ur Millöckers Tiggarstudenten. Den är en ständig önskelåt vid Jussi Björlingsällskapets möten. Överdådig entusiasm, textbehandlingen, en fenomenal extra inlagd höjdton: det är inte konstigt att den länge var en favorit i radio och fanns med i många Jussiurval på skiva. Nu går den lätt att hitta på Youtube och streaming-tjänster.
Den aktuella utgåvan från 1938
Hastings (i The Björling Sound) kallar den förbluffande (”astounding”) och talar om kombinationen av ”full-throated exuberance and exquisite vocal finish”. Höjdtonen är enligt honom Jussis finaste över höga C – ja, han slutar sången på ett Dess!
Klicka här för att lyssna på "Nu är jag pank och fågelfri", inspelad 1938
Även bortsett från att hans röst uppenbarligen mådde bra så bör det ha varit en god period i herr Björlings liv. På vintern hade han och Anna-Lisa varit i USA, en resa som med båtfärderna fram och tillbaka hade tagit två månader. I februari hade de återförenats med tvåårige sonen Anders. USA-resan var Jussis första sedan barndomsårens turnéer, och han hade etablerat sig där som en av samtidens viktigaste tenorer. Hösten 1938 skulle han debutera på Metropolitan, och därför sade han i februari upp sig från Stockholmsoperan. I början och slutet av säsongen 1938/39 skulle han fortfarande sjunga där en del, men hans flitiga år som ensemblemedlem skulle snart vara slut. Därmed var det också så gott som slut med nya roller för Jussi Björling. Trots eviga diskussioner fram till slutet av hans liv tillkom bara två under hans sista tjugo år.
Stockholmsoperan stängde tidigt inför sommaren det året. Liksom vi upplevt på senare år så förlängde man sommaruppehållen både 1938 och 1939 för reparationer. Det var nog meningen att Stockholmsoperan i stället skulle gästspela ute i landet, men i praktiken blev det bara ett par kvällar i Malmö. På Hippodromteatern (”Hipp”) framträdde Jussi som Romeo och Faust 10 och 11 maj.
Romeo och Julia på Hippodromteatern 5 maj 1938
Klicka här för att få bilden större
Skivan med Tiggarstudenten och Den sköna Helena var som sagt tänkt för den svenska marknaden. Den släpptes i början av hösten, och då kunde köparna även passa på att förvärva en liknande skiva i Husbondens rösts (His Master’s Voice) X-serie: två operettduetter med Hjördis Schymberg och Jussi Björling. Den ena är även den ur Tiggarstudenten, den andra ur Zigenarbaronen. Drygt tre minuter var gränsen för vad en liten (25 cm) 78-varvsskiva rymde, och båda kopplingarna var ju logiskt rimliga. Alla fyra spelades in 30–31 maj 1938. Våren var faktiskt ett slags operettsäsong för Jussi Björling, som annars inte sjöng mycket sådant.
Ett par år tidigare hade han visserligen spelat Alfred i Läderlappen, då som nu en ganska vanlig pjäs även på operascener. Men våren 1938 fick han göra titelrollen i en annan av Johann Strauss mest spelade operetter: Zigenarbaronen. Det blev hans näst sista nya roll som anställd på Stockholmsoperan. Han sjöng den sex gånger under april, och ytterligare en sista gång när teatern öppnade igen efter sommaruppehållet.
Klicka här för att få bilden större
Under resten av Jussis liv förekom ”Nu är jag pank…” på Jussis svenska konsertprogram, inte sällan vid populära utomhuskonserter, och en del av de lättare sånger han sjöng i amerikansk radio kommer från verk som kan betraktas som operetter. Två arior ur Lehár’s Leendets land finns på en tidig skiva, och en nyinspelning av en av dem blev en av hans allra sista studioinspelningar: ”Du är min hela värld” som bidrag till Deccas lyxutgåva av Läderlappen, där det ska föreställa att han gästar Furst Orlofskys bal. Men efter 1938 sjöng han aldrig mer någon hel operett, och de andra två operetterna på skivorna från maj 1938 gjorde han aldrig sceniskt.
Carl Millöckers Tiggarstudenten var förr ett mycket populärt verk. Stockholmsoperan har gett den 190 gånger i två uppsättningar: 1927–36 och 1951–52. Till Sverige kom den dock redan 1883, året efter premiären på Theater an der Wien, och det dröjde alltså innan den ansågs värd – eller fin nog – att ges på Kungliga Operan. När den kom dit 1927 var Einar Beyron den självklare Simon vid hela 67 föreställningar, och vi kan väl gissa att Jussi såg någon av dem. I januari 1929 sjöng för övrigt även Beyron in arian med samma dirigent som Jussi Björling: Nils Grevillius som dirigerade premiären 1927 och många av föreställningarna. Som framgår av bilden så sjöng Beyron i en scen ur Tiggarstudenten även som del av Konserthusprogrammen maj 1938.
Offenbachs Sköna Helena hade även den getts på Stockholmsoperan under Jussis tid där. I en uppsättning som spelades 1926–32 sjöng Einar Beyron nästan alla föreställningar. Att den inte återkom med Beyrons yngre kollega Jussi Björling hängde säkert samman med att Beyron allmänt ansågs vara en bättre aktör, som dessutom hade utseendet för sig. Nästan till slutet av sitt liv framträdde han ofta och gärna i operettroller. Som pensionär från Stockholmsoperan på 1950- och 60-talen regisserade han bland annat operett. På 1930-talet delade han och Jussi tenorrepertoaren, varvid Beyron sjöng de mer dramatiska roller som Jussi inte gjorde, som Don José i Carmen och flera Wagnerpartier, men också operettroller som ju krävde spelförmåga och scenisk tjuskraft.
Läser man recensionerna av den redan nämnda Zigenarbaronen står detta klart. Dess premiär den 31 mars 1938 hade anförtrotts Beyron, medan Jussi Björling sjöng titelrollen fyra dagar senare. Beyron uppträdde med sin hustru Brita Hertzberg, och Dagens Nyheters recensent Curt Berg som annars fann uppsättningen helt onödig medgav att de hade ”respektabel rutin” och faktiskt verkade ”förvånande inspirerade, friska, ungdomliga”. Han talar också om att de ”förgyllde [sina uppgifter] med sin sång och sitt eleganta spel”. När Jussi tog över nöjde sig en annan recensent i samma tidning med att konstatera att han uppvisade ”all önskvärd stämprakt” medan Svenska Dagbladet (Kajsa Rootzén) var mindre nöjd:
”Jussi Björling har sina obestridliga vokala förtjänster, men som operettälskare är han avgjort felplacerad, som ’zigenarbaron’ kommer han ohjälpligt till korta. På grund av hans brist på dramatisk vitalitet och smidighet kunde där inte bli tal om något verkligt samspel mellan honom och Inez Köhler, även om denna försökte få lite fyr på kärleksglöden.”
Jussi och Inez Köhler ur Zigenarbaronen 4 april 1938
Den kvinnliga huvudrollen hade alltså bytts, den också. Köhler får beröm, men på skivan med duetter ur Zigenarbaronen och Tiggarstudenten är det Hjördis Schymberg som sjunger – Jussis partner i många verk, men inte i dessa som hon aldrig sjöng på Stockholmsoperan.
Klicka här för att lyssna på duetten ur Zigenarbaronen med Hjördis Schymberg, inspelad 1938
Men åter till ”Nu är jag pank och fågelfri”. På tyska börjar texten ”Ich hab’ kein Geld, bin vogelfrei”, och den ganska trogna översättningen är av Ernst Wallmark (1834–1910) och alltså från Tiggarstudentens tidiga år i Sverige. ”Fågelfri” kan låta positivt, men både på tyska och äldre svenska betydde det fredlös – en som förlorat sina rättigheter i samhället, och som andra ostraffat kunde döda ”såsom man ostraffadt dödade fågeln under himmelen” (Nordisk uppslagsboks så kallade uggleupplaga från början av 1900-talet). Hur har rollfiguren Simon Rymanovicz hamnat i det läget? Vi befinner oss i Krakow under Karl XII:s krig mot August den starke. Simon är en fattig student som går med på att föreställa greve i ett politiskt och amoröst förväxlingsdrama som här i början av sista akten hotar att bli livsfarligt, men i stället reder allt upp sig. Som det förstås bör i en operett.
Trots kritiken var det kanske Jussi Björlings medverkan i Zigenarbaronen som gav Husbondens röst (His Master’s Voice) idén att göra de två skivorna med klassisk operett: dels ariorna ur Tiggarstudenten och Den sköna Helena, dels de två duetterna med Hjördis Schymberg. Enligt diskografin gjordes de första tagningarna den 28 april, men det var först när man fortsatte den 30 och 31 maj som resultaten blev godkända. Det fanns inga möjligheter till redigering, och vi vet inte om det var Jussis sång, den lilla orkesterns spel, störande biljud eller tekniska missöden som ledde till omtagningarna. Den 28 april hade man hållit till i Stockholms konserthus Attiksal (nu Aulinsalen), majdagarna flyttade man ner till Lilla salen (Grünewaldsalen).
I Svensk mediadatabas (smdb.se) får vi veta att inspelningssessionen den 30 maj pågick mellan kl 19.30 och 22.30. Det var då ”Nu är jag pank” och duetten ur Zigenarbaronen blev klara, och dessutom sången ”Nämner du Sverige”. De utgivna versionerna var femte, fjärde respektive andra tagningen, fast testpressningar finns av ytterligare försök, och några sådana finns på en Bluebell-cd.
Dagen efter, en tisdag, gav godkända versioner av Paris entrésång och duetten ur Tiggarstudenten. Av den förra var det den första tagningen som gavs ut, men – kanske för säkerhets skull – gjordes även en ytterligare tagning som också den finns på cd. Att det gick snabbt hade förmodligen att göra med en annan händelse på eftermiddagen. Björn Forsell, 23 år just den dagen och son till Jussis chef och lärare John Forsell, gifte sig. Han och Jussi var vänner och hade bland annat delat stuga under sommarstudierna hos Björns far. Även Björn studerade för att bli operasångare, baryton liksom sin pappa. Hans brud hette Birgit Kronström och det skulle bli ett stort bröllop i Engelbrektskyrkan, följt av middag hos operachefen. I tidningen nästa morgon kan vi läsa att Jussi Björling sjöng vid ceremonin, liksom Einar Larson – även han Forsellelev och anställd vid Stockholmsoperan. ”Varefter de nygifta avreste på bröllopsresa till kontinenten”.
För Jussi började sommarledigheten, som avbröts av några konserter. Och säkert också instuderingsarbete inför hösten, inklusive Metropolitandebuten.
Nils-Göran Olve
Klicka här för en sammanställning av alla Månadens Jussi
