En ljus och böjlig sopran
Lördagen den 29 februari 2020 ägde årets första medlemsträff rum på Kaplansbacken, i Höstsols lokal ”Stallet”. Vi var 52 personer som hade samlats för att i god samvaro umgås, lyssna till dagens konsert med efterföljande intervju samt som avslutning njuta av minnesvärda inspelningar med Jussi Björling.
Men det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Vår pianist Michael Engström ringde vid klockan 11.00 och berättade att Nockebybron hade fastnat, och att trafiken från Ekerö och in mot Stockholm därför var avstängd. Nu fanns det en annan möjlighet via buss och sedan en färja, som då skulle kunna lägga till vid Stadshuskajen cirka klockan 13.00. Då skulle Michael kunna vara på ”Stallet” cirka klockan 13.10. Vår sångerska Hanna Husáhr var införstådd med situationen, och vi bestämde oss för att ändra på programföljden.
Hanna Husáhr och Michael Engström
_low.jpg)
Margareta som Nattens Drottning
att påminna oss om hur fantastiskt dessa höga koloraturer kunde låta lyssnade vi till en inspelning med Margareta i rollen som Nattens drottning i Mozarts Trollflöjten.
Därefter passade Jussi Björlingsällskapets sekreterare Stefan Olmårs på att informera om Jussifesterna i Voxna 6-7 juli 2020 och i Strömsbruk 5-6 september 2020. Han nämnde också att Fritidsresor även i år arrangerar en resa till Jussifesten i Voxna, kallad ”Den sjungande dalen”. Det går bra att kontakta Stefan för mer information per telefon, 0651-26000.
Nu hade vår pianist anlänt till ”Stallet”, och det var med glädje vi kunde påbörja vår konsert. Med varma applåderade välkomnades sopranen Hanna Husáhr och hennes ackompanjatör Michael Engström. Vi fick lyssna till två härliga valsarior, inledningsvis Musettas ”Quando me’n vo’” ur Puccinis opera La Bohème, och därefter Juliettes ”Je veux vivre dans la rêve” ur Gounods opera Rómeo et Juliette, med ett vackert trestruket höga C. Michael och Hanna avslutade sedan konsertdelen svenskt med Jussi-favoriten ”Tonerna” av Carl Sjöberg. Alla tre sångerna var väl valda och passande för Hannas ljusa och böjliga sopran.
Härefter trädde Göran Forsling fram för att inleda sin intervju av Hanna, som han träffat tidigare i musikaliska sammanhang, då de båda har sina rötter i Borlänge. Göran undrade hur hennes intresse för musik och sång hade uppkommit. Hanna berättade att hon som barn brukade härma olika sångerskor. Hennes farmor sjöng och hennes pappa spelade både oboe och piano. Inspirerad av detta spelade hon själv redan som barn olika instrument, och sjöng sedan även i kör. Intresset för sång bygger mycket på att hon har fått en lustfylld känsla av att sjunga.
Göran Forsling intervjuar Hanna Husáhr
Hanna menar att hon har kommit in i musiken via ett bananskal. Så småningom blev hon antagen som elev på Musikkonservatoriet i Falun, och sedan kom hon även in på en operaskola i London, Guildhall School of Music and Drama. Därefter tog hon en ganska lång paus, då hon sysslade med andra saker och bland annat arbetade som servitris.
Härefter blev det studier vid Stockholm Operastudio, och då började Hanna känna att hon var bra på scen, både sångligt och som scenartist. Hon tog en masterexamen i Opera vid Högskolan för scen och musik i Göteborg, och hon var trainee vid Finlands nationalopera i Helsingfors, enligt Hanna ett fantastiskt operahus. Hon var glad att hon fick den chansen. Hon fick erbjudande om att fortsätta sin anställning där, men tackade nej, eftersom hon framöver ville arbeta som freelance.
Debuten ägde rum år 2009 på Folkoperan i rollen som Leïla i Bizets Pärlfiskarna. Det är nu drygt tio år sedan, och Hanna har härefter haft många uppdrag. Hon nämner bland annat två Donizetti-roller, dels som Adina i Kärleksdrycken, dels som Lucia i Lucia di Lammermoor, den senare enligt Hanna en hemsk roll där hon mördar sin make, samt som Pamina i Mozarts Trollflöjten.
På Görans fråga om hon har några idoler eller förebilder nämner Hanna sopranerna Anna Moffo och Anna Netrebko. Det år sångerskor som sjunger som instrument. När Göran undrar vad hon anser om Jussi Björling, säger hon att han är otrolig. Hon uppskattar Jussis sätt att alltid använda sitt vibrato på varje ton, utom då på de kortaste tonerna.
Om framtiden säger Hanna att det ju är en osäker bransch, men att hon ser fram emot många roller som skulle kunna passa för henne. Och hon har redan flera uppdrag inbokade. Hon vill även skriva, förbereda konserter, bredda sig, starta en hemsida, med mera. Göran frågade om Hanna som avslutning ville sjunga ett extranummer, och javisst ville hon det!
Hanna och Michael bjöd oss på norsk romanskonst när den är som bäst, det vill säga Griegs ljuvliga ”En drøm”. Det blev applåder från medlemmarna samt varsin ros till våra utmärkta musiker. Därefter tog vi vår bensträckarepaus.
Sedan var det dags för vår programpunkt ”Spisa Jussi”, som denna dag presenterades av Kjell Olsson, under titeln Manon Lescaut, Drama Lirico di Giacomo Puccini. Vi fick lyssna till nio inslag, från åren 1949, 1954, 1956 och 1959. Manon Lescaut är ett lyriskt drama i fyra akter. År 1893 hade det sin premiär på Teatro Regio i Turin. Det blev en stor framgång, som gav Puccini pengar till ett bättre liv. År 1930, i begynnelsen av sin sångarkarriär, sjöng Jussi Björling på Stockholmsoperan den lilla rollen som lykttändaren. Men det skulle dröja ända till år 1949 innan han på San Francisco Opera debuterade i huvudrollen som kavaljeren Renato de Grieux. Två år senare, år 1951, sjöng han den för första gången på sin hemmascen.
Intresserade åhörare
Det blev en fin stund tillsammans med Jussi i ovanstående roll och Kjell som kunnig och inspirerande berättare. Efter välförtjänta applåder avslutade vi sedan dagens medlemsträff.
Kjells spellista:
- Intermezzo, Metropolitan 31/3-56, akt 3.
- ”Donna non vidi mai”, Metropolitan 10/12-49. akt 1.
-
”Ah, Manon, mi tradisce”, Studioinspelning i Rom 31/3-54,
akt 2. Licia Albenese medverkar på slutet. - Introduktion av Milton Cross. Metropolitan 31/3-56.
- ”No! No!... pazzo son!” Metropolitan 31/3-56, akt 3.
- Avannonsering av Milton Cross. Metropolitan 31/3-56.
- ”Tra voi, belle,” Stockholmsoperan 1/11-59, akt 1.
- Jussi intervjuas av Bo Teddy Ladberg. Sveriges Radio Stockholm 1/11-59.
- ”Vedi, vedi,” Stockholmsoperan 1/11-59, akt 4. Hjördis Schymberg medverkar på slutet.
Text: Berit Sjögren
Foto: Calle Friedner
