Kärlek till rösten
Berit Sjögren välkomnar
dagens program och avslöja vem som var den hemlige/hemliga gästen. Först hälsades alla varmt välkomna, och då särskilt de som skulle medverka, dvs pianisten Samuel Skönberg, dagens intervjuare Nils-Göran Olve, vår fotograf Calle Friedner samt Marianne Ebert och Roger Alderstrand, som skulle ansvara för ”Spisa Jussi”.
Ja, och så var det då dags ett släppa ut sånggästen ur sitt gömställe, och denna dag överraskade vi i dubbel bemärkelse. Ty ut skred inte bara en utan två stycken sångare, som våra medlemmar så småningom kunde identifiera som det äkta paret Anna Larsson, alt och Göran Eliasson, tenor.
.jpg)
Anna Larsson och Göran Eliasson
Efter att ha mötts av glada applåder inledde Anna med en innerlig tolkning av Schuberts ”Ave Maria”, varefter Göran tog över med Sibelius stämningsfulla ”Julvisa”, med den inledande texten ”Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt”. Som avrundning fick vi lyssna till ytterligare en ”Ave Maria”, nu i en tonsättning av Bach-Gounod, som för ovanlighetens skull framfördes som duett, fint arrangerat och mycket välklingande. Samuel Skönberg var allt igenom en lyhörd och följsam ackompanjatör. Det blev uppskattande applåder, och så var det dags för Nils-Göran att träda fram för att intervjua vårt sångarpar.
Samuel Skönberg, Anna Larsson och Göran Eliasson
Han inledde sin intervju av Anna och Göran med att ”börja i en annan ände” än deras sångarkarriärer. Nils-Göran nämnde Vattnäs Konsertlada, Dalhalla Opera och parets agentur EliassonArtists AB som exempel på deras övriga kreativitet. Anna och Göran träffades på Operahögskolan i Stockholm, Men båda kände att de ville mer än att bara sjunga. Dock är deras egen sång grunden, och den kärlek de känner till rösten. De menar att medan Anna är den lite galna är Göran den som är smart. Agenturen bildade de år 2008 och år 2012 hade de redan 40 sångare.
Göran Eliasson och Anna Larsson intervjuas av Nils-Göran Olve
År 2013 producerade de Wagners Rhenguldet på Dalhalla Opera med Anna i rollen som Fricka och Göran i rollen som Loge. Därefter följde Puccinis Turandot år 2015 med Nina Stemme i titelrollen, och slutligen Bizets Carmen år 2016, med Anna i titelrollen. Efter detta kände de att de inte riktigt orkade ha Dalhalla kvar utan ville ha ett års paus. Men då valde Dalhalla Opera att producera själva, och i och med detta kunde Göran åter ta upp sin sångarkarriär.
Vattnäs Konsertlada uppfördes våren 2011 på initiativ av Anna och Göran, och att kombinera verksamheten där med sångelever och eget sjungande har gått utmärkt. Bland elever som de har undervisat nämner de tenoren Tobias Wessman och sopranen Hanna Husáhr. De menar att det är viktigt att man hittar en pedagog som är sund, att samarbetet mellan eleven och läraren känns bra, samt att man inte tar roller bara för att få jobb. Man måste marknadsföra sig själv tillsammans med sin agentur.
Anna säger om sin egen karriär att den först gick långsamt, men sedan fort. Hon ville helst sjunga sånger av Gustav Mahler, och det är också främst som uttolkare av hans verk som hon har profilerat sig. Bland annat fick hon sjunga altsolot i Mahlers Symfoni nr 3 i Los Angeles med Esa-Pekka Salonen som dirigent, vilket öppnade många dörrar för henne. Hon säger att den stora altrepertoaren främst finns i oratorier och requiem samt i roller som Kundry i Wagners opera Parsifal och Orfeus i Glucks opera Orfeus och Eurydike.
Göran berättar att han genom åren har fått sjunga mycket nyskriven musik. Hans sista svåra roll på Stockholmsoperan var som Albert i Janáčeks Fallet Makropoulos. Från år 2008 och framåt har hans röst mognat, mycket beroende på att han har fått sjunga färre ”krångliga” roller. Det finns många operaroller för medelålders och äldre tenorer. Loge i Rehnguldet är en sådan roll, som passar bra när han nu inte sjunger i så högt röstläge.
Nils-Göran frågar Göran och Anna om de vill säga något om Jussi Björling. Göran tycker att Jussi framför allt sjunger Puccini på ett så utmärkt sätt, och att Jussi har tagit rösten med sig från barnsben till vuxen ålder, medan Anna gärna lyssnar till Jussi röst i den svenska sångrepertoaren.
Som avslutning bjöds vi både på sång och dans i Hannas och Danilos smäktande valsduett ”Läppar tiger” ur Lehárs operett Glada änkan vilket renderade uppskattande applåder och bravorop. Därefter tog vi en kort paus.
Sång och dans
Göran Forsling
hända gällande museet under år 2020.
Därefter följde programpunkten ”Spisa Jussi”. Under rubriken ”Ett perfekt samarbete”, som handlade om det musikaliska samarbetet mellan pianisten Harry Ebert och Jussi Björling, berättade Roger Alderstrand och Harrys barnbarn Marianne Ebert om konsertverksamhet och om privata episoder och minnen. Harry och Jussi blev ganska nära vänner. De reste tillsammans, de gillade att fiskade, de gick på krogen, där de då ofta även uppträdde.
Marianne Ebert och Roger Alderstrand
Ibland sjöng och spelade de på Finlandsbåtarna, och då fick de resa gratis. De turnerade runt om i Sverige, och Harry följde även med Jussi till USA, där de gjorde inspelningar. Invävt i det roliga och intressanta samtalet mellan Roger och Marianne fick vi lyssna till sex stycken inspelningar. Se nedan.
Teknisk sektion med Kjell Olsson och Lars Sjögren
Medlemsträffen avslutades med att Jussi sjöng två olika inspelningar av Adams ”Julsång” (O, helga natt), den första med pianoackompanjemang (1946), den andra med orkester (1959), varefter vi önskade varandra en god jul och ett gott nytt år.
Rogers spellista:
August Körling: Aftonstämning, en sång som förekom på deras första konsert tillsammans, i Motala 360704 (liveinspelad 590616)
Jean Sibelius: Säv, säv susa, (studioinspelning 400301)
Intervju med Harry, tre avsnitt ur teveprogrammet ”Jussi Björlings saga”
Richard Strauss: Morgen (studioinspelning 390715)
Jules Sylvain: Rumba ur operetten Zorina, Harry Ebert tillsammans med Sixten Ehrling (1944)
Ejnar Eklöf: Morgon (liveinspelning 590616) från deras sista konsert tillsammans.
Text: Berit Sjögren
Foto: Calle Friedner
