Glansfull tenorhöjd inbringade bravorop

Lördagen den 4 maj 2019 ägde årets tredje medlemsträff i Jussi Björlingsällskapet regi rum i Höstsols lokal ”Stallet”, och portarna öppnades klockan 12.30. Vädret var inte så vårligt som vi hade hoppats, men sköna maj var ändå välkommen, och vi 39 medlemmar och gäster som hade samlats firade detta med att skåla in våren med mousserande vin.

Klockan 13.00 startade programmet med att undertecknad hälsade alla välkomna och presenterade innehållet i dagens underhållning. Sånggäst var tenoren Klas Hedlund från Kungliga Operan. Där hade han medverkat i en föreställning kvällen innan, men nu var han här för att sjunga för oss. Med sig som ackompanjatör hade han pianisten Anders Wadenberg, välkänd för oss från sin tidigare medverkan vid flera av våra medlemsträffar. Båda hälsades med en riklig applåd, och konserten kunde ta sin början.

Det visade sig att Klas och Anders hade valt att inrikta sig på Jussi-repertoar. Inledningsvis fick vi lyssna till Wilhelm Peterson-Bergers ”Jungfrun under lind”, som med sin skira melodik spred vårkänslor, och därpå följde Carl Leopold Sjöbergs ”Tonerna”, ömsint och lyriskt framförd. De avrundade sedan med ett härligt framförande av Hugo Alfvéns ”Jag längtar dig”, med stort känslomässigt utspel och glansfull tenorhöjd. Det inbringade bravorop från publiken!

Nu var det dags för Göran Forsling att stiga fram för att intervjua Klas Hedlund, och båda vandrade bort till ”runda bordet” för att fatta mikrofonerna. Göran inledde med att fråga Klas hur hans relation till Jussi Björling var. Klas berättade att kom från Borås, där han studerade vid ett fotbollsgymnasium. Vid 18 års ålder köpte han en skiva med Jussi Björling i rollen som Rodolphe i Puccinis opera Bohème. Att lyssna på den berörde hans hjärta. Han beundrade Jussis fantastiska röstteknik och bestämde sig då, 18 år gammal, för att börja ta sånglektioner.

Klas Hedlund intervjuas av Göran Forsling

Så småningom sjöng Klas upp för Erik Sædén och blev antagen som elev. Studierna hos Erik blev lyckosamma, och han anser att Erik var en fin person som han aldrig tappade kontakten med. Klas debuterade år 1991 som Alfred i Johann Strauss’ den yngres operett Läderlappen på Folkoperan. Han är numera engagerad vid Kungliga Operan i Stockholm, och har en lång repertoarlista. Under gårdagskvällen sjöng han rollen som Leif ”Fisken” Hermansson i Franz Lehárs operett Glada änkan, en fixare, som inte har riktig koll på allt, men har ett gott hjärta.

Göran förde sedan in samtalet på alla de många fina roller som Klas har hunnit kreera på Stockholmsoperan. Klas håller Mozarts Don Juan som den bästa operan och Don Ottavio som sin bästa roll. Men även andra Mozartroller som Tamino i Trollflöjten och Ferrando i Cosi fan tutte passar honom bra, samt Verdiroller, som till exempel Alfredo Germont i La Traviata. Numera är det vanligt att regissörer förlägger handlingen i en opera till en annan tidsperiod. Göran och Klas verkar överens om att detta i den senaste versionen av Bizets Carmen på Stockholmsoperan var mindre lyckat.

På Görans fråga om Klas har några drömroller kvar nämner han att Vladimir Lenskij i Tjajkovskijs Eugen Onegin skulle ligga bra till för honom. Men han menar att när man har kommit lite upp i åren blir det gärna äldre roller och biroller som man erbjuds. Göran undrar vad som kännetecknar en god regissör. Klas säger att han skall vara inkluderande, ha en bra vision och låta artisterna få utveckla sina egna tankar. Vissa regissörer är väl förberedda, andra är det inte utan söker sig fram.

Göran frågade avslutningsvis om Klas hade ett extranummer att bjuda oss på, och javisst hade han det. Vi fick lyssna till en härlig version av Gustaf Nordqvists ”Till havs”, och Klas och Anders avtackades med rosor och medlemmarnas rungande applåder, varefter vi tog en kort paus.

JBS-sekreterare och tillika gärningsman för sommarens konserter, Stefan Olmårs, passade på att informera om dessa

Cirka klockan 14.00 inledde vi andra halvan av vårt program, nu med ”Spisa Jussi”. Denna dag var det vår tidnings redaktör Calle Friedner som ansvarade för programmet och hade gjort ett urval av Jussi-inspelningar från åren 1957-1959 under titeln Vårkänslor – inspelningar med anknytning till vår och sommar. Vi fördes in i en skön stämning av vår och värme, i trädgårdar med blommande syrener i majnatten, i skogar med barrdoft från höga furustammar, allt till Calles lågmälda och finstämda presentation. Det blev en utsökt avslutning på vår träff, och vi önskade varandra en fin kommande vår.