John Erik Eleby saknar två favoritroller
John Erik Eleby
Som ackompanjatör hade John Erik valt pianisten Mattias Holmström. Båda hälsades varmt välkomna.
Härefter vidtog konserten. John Erik berättade att han har två favoritroller som han ännu inte har fått göra, dels Hans Sachs i Wagners Mästersångarna i Nürnberg, dels Filip II i Verdis Don Carlos. Nu fick vi lyssna till två av dessa rollfigurers arior, först tänkaren, skomakaren och diktaren Hans Sachs´ ”Fledermonolog”, och därefter kungen av Spanien, Filip II:s Monolog, ”Ella giammai m’amò”. Det var en njutning att lyssna till tolkningarna av dessa två arior. John Erik har en underbar röstbehandling, stor närvaro i rollen och en perfekt diktion, och han understöddes fint av Mattias´ smidiga och följsamma ackompanjemang.
Så var det dags för Göran Forsling att träda fram för en intervju med John Erik. Göran inledde med att räkna upp några av John Eriks alla yrkesverksamheter: sångpedagog, pianist, körledare, operasångare, Jussi Björling-expert, hedersledamot, och frågade sedan hur det kom sig att det stora intresset för Jussi Björling hade infunnit sig. John Erik menar att JB var ett begrepp under hans uppväxt. Han hittade en minnesbok om Jussi, och han fick möjlighet att lyssna till en dubbel-LP med Jussi, och sedan var det kört.
Göran Forsling skämtar med Eleby
Så småningom kom John Erik Eleby in på Adolf Fredriks musikgymnasium, som förr låg på Adolf Fredriks skola, men numera heter Stockholms Musikgymnasium och finns på Kungsholmens gymnasium. En lärare som då betydde mycket för John Erik var Marianne Hillerud, en fantastisk pedagog och körledare. Efter sin studietid kom John Erik att vara körledare på Adolf Fredriks skola under 15 års tid.
John Erik Eleby berättar
John Erik Eleby sökte även och kom in i solosångklassen på Musikhögskolan i Stockholm, och här hade han åter igen turen att få en fantastisk sångpedagog, denna gång Britta Sundberg. Så småningom tröttnade John Erik på lärarrollen på AF. Sångpedagogen Gunnar Lundberg uppmanade honom att lära sig tio arior och sedan prova in till Operahögskolan i Stockholm. Det lyckades bra, och han kom in på fortbildningen, där han var elev under åren 1993-1995. John Erik debuterade som Osmin i Mozarts opera Enleveringen ur seraljen på Confidencen år 1995, och arbetade därefter som freelance-sångare.
År 2000 anställdes John Erik Eleby på Kungliga Operan i Stockholm. Där har han sedan sjungit många roller i basbarytonfacket. På Görans fråga om det fanns några roller som han kände lite extra för nämnde han bland annat Sparafucile i Verdis Rigoletto, Sarastro i Mozarts Trollflöjten, Colline i Puccinis Bohème samt Bartolo i Rossinis Barberaren i Sevilla. Och på frågan om han hade någon mer drömroll menade John Erik att det efter de 53 roller han redan har sjungit på Stockholmsoperan inte finns några specifika drömroller kvar.
Göran undrade avslutningsvis om John Erik hade ett extranummer i byxfickan. Och javisst hade han det. I dessa Brexit-tider hade han valt balladen ”On The Road To Mandalay”, med text av Kipling, och tonsatt av Robbie Williams, charmigt framförd med känsla och karaktär. Intervjuare, sångare och pianist tackades med varma applåder och blommor som gick i påskgult, och sedan var det dags för vår bensträckarepaus.
Mattias Holmström och Eleby avtackas
Mattias Holmström och Berit Sjögren
Efter pausen vidtog därefter programpunkten ”Spisa Jussi”, denna dag sammanställt av Nils-Göran Olve under titeln ”Mest Puccini: en mystisk Caláf, en trasig Des Grieux”, med mera.
Det var intressanta inspelningar som Nils-Göran bjöd på. Inledningsvis fick vi lyssna till en specialpressad skiva från år 1943 med Jussi sjungandes ”Nessun dorma” ur Puccinis Turandot.
Nils-Göran Olve
Sedan följde ett avsnitt ur Puccinis Manon Lescaut från Stockholmsoperan år1959, ”Donna non vidi mai”, i en äldre upptagning av Sveriges Radio, i vilken det fanns en bandskada, och därefter fick vi jämföra den genom att lyssna på en nygjord överföring. Vi kunde då notera att bandskadan troligtvis lappats över med hjälp av en annan Manon-föreställning. Därefter följde några avsnitt ur Verdis Tosca. Mot slutet av programmet lyssnade vi till en inspelning med Jussi i Verdis Requiem från Luzern 1939, gjord bara några veckor innan krigsutbrottet, och med Arturo Toscanini som dirigent.
Nils-Göran fick rikliga applåder som tack och även uppskattning i form av en flaska gott vin. Och därmed var dagens medlemsträff till ända, och vi kunde vandra ut i det soliga marsvädret.
Publik
Nils-Görans spellista:
- Nessun dorma. (ur Turandot) 1943. Holdridge Records.
- Donna non vidi mai. (ur Manon Lescaut) 1959. Immortal Performances.
- En intern upptagning av ovanstående, från Stockholmsoperan.
- Vittoria, akt 2. Duett, akt 3. (ur Tosca) 1959. Bluebell-Caprice.
- Scarpias dödsscen. (ur Tosca) 1959. Bluebell-Caprice.
- Slutduetten. (ur Tosca) 1959. Bluebell-Caprice.
- Lux aeterna. Terzett (ur Requiem, Verdi). 1939. Luzern.
Text: Berit Sjögren
Foto: Calle friedner
