Månadens Jussi april 2019

Hislop hjälper Jussi hitta höjdtoner

Juli 1934 var den 23-årige Jussi Björling redan väl etablerad på Stockholmsoperan, och föregående sommar hade hans internationella karriär påbörjats genom ett gästspel på Tivoli i Köpenhamn. Den här sommaren skulle det bli inte mindre än fem konserter där (11-21 juli), och i anslutning till dem en utomhuskonsert i Malmö Folkets park några dagar tidigare. Och till hösten väntade många nya roller på Kungliga Operan. Bland de operor vi associerar med den ”fullvuxne” Jussi hade han hittills sjungit huvudrollerna i Rigoletto, Romeo och Julia och Tosca, samt en enda gång den i Maskeradbalen. Dessutom hade han redan sjungit ett stort antal roller som han senare skulle släppa, som Alfredo i La traviata eller Vladimir i Furst Igor – faktiskt en av de roller han sjöng flest gånger. Nu väntade Faust, Bohème, Manteln och Flickan från Vilda Västern, alla för första gången under hösten 1934.

Helga Görlin och Jussi ur Faust 25 augusti 1934

Även för en ung begåvning som Jussi är det naturligt att rösten inte är fullt utvecklad i så unga år, och tydligen kom de högsta tonerna ännu inte med den lätthet som de skulle göra senare. Efter vad man kan läsa var rösten ”säker” endast upp till B, alltså en helton under ”höga C”. I skivinspelningar av ”La donna è mobile” och ”Di quella pira” (i svensk översättning) från vintern 33/34 sjunger Jussi försiktigtvis i lägre tonarter än de som anges i noterna, så att ariorna kan kulminera i just ett par B:n snarare än H respektive C. Det är osäkert hur han gjorde på scenen.

Klicka här för att lyssna på ”La donna è mobile” från 1933 (på svenska)

Klicka här för att lyssna på ”Di quella pira” från 1934 (på svenska)

Även om han var trogen pappa Davids sångmetod så var Jussi Björling vid denna tid starkt påverkad av ”chefen”, den auktoritäre och beundrade John Forsell som han studerade för i flera år. Men när det kom till att hitta en tenors höga C var tydligen barytonen Forsell inte rätt man. Flera vittnen beskriver hur det var Forsells son Björn som föreslog att Jussi borde konsultera en framgångsrik tenor, nämligen Joseph Hislop. Bland annat har Björn Forsell själv berättat detta liksom Jussi själv långt senare.

Joseph Hislop

Skotsksvenske Hislop är ett märkligt fenomen i svensk sångarhistoria. Som expert på färgtryck kom han i unga år till Göteborg 1907, där han sjöng i körer och gjorde sig bemärkt som tenorsolist. Han gifte sig med dottern i en företagarfamilj där, fick barn och bestämde sig för att prova sången som karriär. Hösten 1914, vid 30 års ålder, debuterade han på Kungliga Operan som Faust och under kriget och fram till sommaren 1919 var han en av dess ledande tenorer. Därefter blev hans karriär internationell. Han beundrades särskilt i Puccinis tenorroller, men boken

Joseph Hislop av Michael Turnbull (Scolar Press, 1992) ger intrycket att han ställde höga ekonomiska krav och därför mest kom att framträda på konsertturnéer. Säkert hade detta att göra med att redan var uppåt 40 när hans karriär tog fart, och den tenor som uppfattades som ett ungt löfte på La Scala 1923 och på Teatro Colón 1925 nöjde sig inte med nybörjargage. I hemlandet Storbritannien uppfattades han visserligen som den ledande ”egna” tenoren, gjorde skivor och framträdde på Covent Garden, men där var operaverksamheten begränsad så framträdandena blev inte så många som Hislop nog hade förtjänat.

I Stockholm gästspelade han på Operan fram till 1937, och totalt blev det över 300 föreställningar inom en tidsrymd av 23 år. Den som har störst Jussi Björling-intresse gäller Puccinis Manon Lescaut som fick sin sena Sverige-premiär i november 1929 med Joseph Hislop som Des Grieux. Ett drygt halvår senare visade sig Jussi i samma uppsättning som Lykttändaren, en liten roll som var hans första framträdande på Operan. Då hade Hislop rest vidare och Einar Beyron tagit över Des Grieux, men operaeleven Björling gick rimligen på Puccini-noviteten några månader tidigare och hörde Hislop. Han kan också ha upplevt honom där i t ex Bohème och Tosca de första åren på trettiotalet. Man kan gissa hans respekt för och en viss påverkan från världssångaren Hislop, som alltså detta år 1934 fyllde 50.

Klicka här för att lyssna på Hislop från 1929 ur Mademoiselle Rococo av Erkki Melartin

När Hislops karriär vid denna tid avtog så vistades han mera i Sverige, och blev så småningom lärare vid Musikhögskolan i Stockholm. Trots att han och hustrun skilde sig 1940 efter flera år av osämja så blev han kvar i Sverige till december 1946, kanske på grund av kriget. Sverige hade då varit hans fasta boplats i 39 år, han hade blivit svensk medborgare och hade barn och vänner i landet. Efter kriget, vid 62 års ålder, accepterade han ett erbjudande om en liknande undervisningstjänst i London. Där fortsatte han att vara en uppskattad lärare fram till 80-årsåldern. Han dog 1977. Ett av hans sista offentliga framträdanden var i svensk tv:s Här har du ditt liv, där han var inbjuden gäst i det program som handlade om Sven-Olof Sandberg, schlagersångaren vars mjuka röst Hislop genom sträng disciplin under några år lyckades expandera fram till debut på Operan och flera roller där.

Men nu var det vintern 1933/34 och jag ska citera de avsnitt i Turnbulls bok som handlar om Jussi Björling. Författaren redogör för hur Hislops son beskrev pappans vokala teknik, som betonade hur rösten skulle flöda öppet och fritt utan spänningar och ansträngning. Det stämmer mycket väl med hur David Björling beskrivit samma sak. Tydligen träffades Hislop och Jussi först i Stockholm vintern 1933/34, varefter det blev en intensiv vecka någon gång under följande sommar, på Hislops lantställe nära Göteborg.

”Joseph demonstrerade hur man gör. Björling försökte sjunga ett högt C. Joseph ilsknade till. ’Bara härma mig’. ’Men jag förstår inte hur Ni gör’, klagade Björling. ’Härma mig bara’, sade Joseph och sjöng utan ansträngning ett högt C. Till sin stora lättnad var Jussi snart i stånd till att till och med ta ett högt D. Joseph var förtjust och bjöd Björling att bo hos honom på Brottkärr nästa sommar. Att undervisa Jussi var som ’att vattna ett läskpapper’; allt absorberades genast. Han var så mån om att göra sin konst fullkomlig att han lärde sig lika mycket av en enda lektion som en medelmåttig sångare behöver sex månaders undervisning för."

I sällskap med Jussi kom en annan elev, Bernt Anderberg. Båda fick i uppgift att träna några italienska sångövningar och sändes ut till en stuga i trädgården på Brottkärr för att göra det. Efter ungefär en timme kom Joseph ut för att lyssna. Jussi satt djupt försjunken i en deckare medan hans kamrat övade hängivet. Men Jussi kunde upprepa övningarna perfekt. Han hade lärt sig dem genom att lyssna på den andra eleven.

Joseph Hislop, Jussi och Bernt Anderberg i Brottkärr 1934

Joseph Hislop och Jussi med två okända

Den unge tenoren gick upp i ottan (en gång redan klockan tre), redan med rösten varm och glänsande där han stod på en väldig klippa i trädgården med utsikt över havet. ’Se på den rackarn’, muttrade Joseph, ’jag måste jobba hårt för att hålla rösten i trim medan han sjunger som en gud utan att öva’.”

Brottkärr ligger på fastlandet söder om Göteborg och genom sin svenska familj hade Joseph Hislop sin sommarbostad där. Lustigt nog spelade den samma roll i hans karriär som senare Jussis sommarö: på 1910-talet studerade Hislop in sina nya roller genom att bjuda in Tullio Voghera några veckor, på samma sätt som Voghera tjugo år senare kom att gästa familjen Björling på Siarö. Voghera var ju en före detta kollega till Toscanini och Caruso som hamnat i Sverige som anställd på Stockholmsoperan, och han kunde allt om den italienska traditionen.

Jussi och Voghera på Siarö 1940

Hislops kontakt med Jussi fortsatte till slutet av hans liv. Turnbull påstår att Jussi kunde ringa från en telefonhytt, fråga ”Hur låter det här?” och ta ett högt C.

Det är förstås svårt att veta hur mycket av Jussis tenorutveckling som skulle ha skett ändå, men jämför man inspelningar från mars 1934 och mars 1935 är intrycket att rösten får mer kärna och en märgfullare klang på höjden. Några höga C:n erbjuds inte i de tidiga upptagningarna, och de från tiden före Brottkärrsveckan – särskilt hösten 1933 – är till stor del de berömda populärnumren som ”Erik Odde” där Jussi provade på att sjunga i tidens schlagermaner. I dem var kraftfulla höjdtoner knappast aktuella.

Klicka här för att lyssna på Jussi som sjunger "Ch'ella mi creda" (på svenska) ur Flickan från Vilda Västern 1935

Men lyssnar man på Hislops utmärkta operainspelningar, särskilt den serie inspelningar som gjordes på svenska efter Manon Lescaut-premiären 1929, är det lätt att tänka sig vilken förebild han måste ha utgjort för sin 27 år yngre kollega. Kanske ännu mer än de många svenska tenorer som Jussi kunde höra: den något äldre kollegan Beyron, veteranen David Stockman, gästen Martin Öhman och andra. Stephen Hastings hittar i sin bok The Björling Sound likheter med Enrico Carusos insjungningar redan i Jussis egna inspelningar från tidigt 1930-tal, men även för Hislop var Caruso en förebild som han hört och träffat i London 1914. Så vi kan gissa att kvällarna på Brottkärr ägnades gemensam idoldyrkan.

Klicka här för att lyssna på Hislop som sjunger "Salut, Demeure" från Faust av Gounod 1929

Nils-Göran Olve

Klicka här för sammanställning av alla Månadens Jussi