Lunchkonsert i Kungsträdgården
Clas Remminger
Kungsträdgården och kön till glasskiosken vid Hamngatan ringlade sig oändligt lång, men trots detta hade en ansenlig skara tappra musikälskare i god tid bänkat sig framför scenen. Där uppe blickade de två svenska storsångarna i fotografisk form ut över menigheten. Understundom rörde de sig ordentligt och påminde besökarna om att Kungsträdgårdens scen just då var den kanske enda plats i Kungliga Hufvudstaden där det blåste friska fläktar. Detta drabbade också eftermiddagens pianist, den ypperlige Anders Wadenberg, som emellanåt fick jaga notblad som okynnigt fladdrade iväg ut i kulisserna.
Varm publik
Det hade cirkulerat olika uppgifter om starttid, och för att undvika att senkommande åhörare skulle missa inledningen, började det hela med en nära nog akademisk kvart. När konserten väl kom igång kunde den vältalige konferencieren Clas Remminger från Birgit Nilsson Sällskapet hälsa välkommen och introducera de tre sångsolisterna: sopranen Hanna Husahr, bördig från Jussi Björlings födelseort Borlänge, den unge tenoren Manuel Bjelke, son till framlidne tenoren Lennart Bjelke, samt barytonen Bengt Krantz, ordförande i Jussi Björlingsällskapet. De turades om att framträda och sammantaget presenterade de ett omväxlande program.
Hanna Husahr
olyckliga kärleken mellan Romeo och Julia, och som avslutning på hela konserten den välkända O mio babbino caro ut Giacomo Puccinis Gianni Schicchi.
Manuel Bjelke
vårens makt”, som det står i Sigrid Elmblads gamla svenska översättning. En och annan av de cirka 60 åhörare som svettades i solgasset hade säkert gärna önskat sig en gnutta vinterstorm över Kungsträdgården just då. Senare gav sig Manuel i kast med en sydligare hjälte, nämligen Otello i Giuseppe Verdis opera med samma namn, och själva slutscenen, där han tar farväl av sin Desdemona, som han just mördat, innan han tar sitt eget liv. Det kan bjudas på riktiga mörkrets gärningar i operans värld mitt under glödande sol. Som sista nummer valde Manuel att återvända till den höga Nord och Ragnar Althéns Land, du välsignade. Om någon av de programansvariga för Skansens numera avsomnade Jussi Björlingkonsert varit närvarande hade vederbörande förmodligen fått kalla kårar över hela ryggen!
Bengt Krantz
Båda sångerna för övrigt ur Jussi Björlings repertoar. Däremellan bjöd han på en djupt känd och fint nyanserad version av Rodrigos Per me giunto ur Verdis Don Carlo.
Styrkta av den musikaliska prakten hade publiken kraft kvar att betyga de medverkande sin uppskattning med ihållande och välförtjänta applåder.
Göran Forsling