Diormannekäng försörjde Ragnar Ulfung
Lördagen den 23 september 2017, en härlig höstdag, ägde Jussi Björlingsällskapets första medlemsträff rum i Höstsols lokal ”Stallet” på Kaplansbacken. 43 personer hade infunnit sig för att åter träffas och umgås med varandra under trevliga former med fika och samtal, i väntan på att programmet skulle ta sin början.
Klockan hann bli drygt 13.00 innan alla hade funnit en plats att sitta på och vi kunde sätta igång. Dagens musikgäst, hovsångaren och Jussi Björlingsällskapets hedersmedlem Ragnar Ulfung, hälsades varmt välkommen till oss. I våras fyllde han 90 år, men det var det nog ingen som kunde tro när man såg och lyssnade till denne vitale och ungdomlige tenor.
Ragnar Ulfung
Dagens intervjuare var OperaVännernas före detta ordförande Nils-Göran Olve, som vid många tillfällen tidigare har hjälpt sällskapet i olika sammanhang, och idag hade fått äran att intervjua Ragnar Ulfung. Intervjun utgick från ett inspelat material i ljud och bild, som Ragnar hade använt i tidigare sammanhang. Då och då gjordes små stopp, där Nils-Göran ställde kompletterande frågor angående innehållet. Det blev ett lite annorlunda upplägg, som fungerade fint, med Ragnars humoristiska kommentarer och Nils-Görans fingertoppskänsla.
Michelle 4 år lyssnar på Ragnar Ulfung
Ragnar Ulfung gästspelade vid Kungliga Teatern (nuvarande Kungliga Operan) i Stockholm år 1958 i rollen som Canio i Leoncavallos opera Pajazzo. Det blev en stor framgång, och han anställdes därefter vid Stockholmsoperan. Ragnar berättar att begynnelselönen inte var så stor, utan familjen fick bo i en ganska liten lya, som var mer som en studio. Men efter den stora framgången samma år i Göran Genteles uppsättning av Verdis Maskeradbalen och med Ragnar i rollen som Gustav III blev det annorlunda. Inför den rollen läste han allt han kunde komma över, som var skrivet om kungen, tills han tyckte att han verkligen kunde allt. Han tycker att Erik Lindegrens text var fenomenal.
Ragnar Ulfung var anställd vid Stockholmsoperan i 25 år. Då var det en repertoaropera, som kunde ha flera föreställningar aktuella samtidigt, med 50 stycken fast anställda sångare, av vilka 15 var tenorer! Nu är det ett projekt i taget som gäller. Ragnar fick alltid göra de stora rollerna, aldrig några små. Han nämner rollen som Den stenstumt döve i Blomdahls Aniara, där han inte sjöng över huvud taget, men som ändå var en stor upplevelse att få göra. (Gentele 1959) Han nämner rollen som Tom Rakewell i Strawinskijs Rucklarens väg, där han hade ett bra sceneri, vilket gjorde att han sjöng bra, tack vare Ingmar Bergman, som var idealisk för honom. (Bergman 1961) Han nämner även rollen som Mime i Wagners Rhenguldet och Siegfried , som förde honom in i helt nya upplevelser. Bland alla utländska operahus han har sjungit i är Covent Garden i London hans favorit. Slutligen kommer vi även in på hans verksamhet som regissör, och då känner Ragnar extra stolthet över sin uppsättning av Bohème på Santa Fe Opera i New Mexico, första gången år 1966 och sedan återkommande under många säsonger.
Ragnar Ulfung och Nils-Göran Olve tackades med en rungande applåd, varsin flaska vitt vin och vackra röda rosor, varefter vi tog en kort paus.
Andra avdelningen inleddes med en avtackning av Pelle Jansson, som under tjugo års tid har skött ljudanläggningen under våra medlemsträffar, vid våra Jussifester i Voxna och Strömsbruk samt vid Jussi-konserterna på Skansen. Han har med sitt kunnande varit till mycket stor hjälp för oss, och vi kommer förstås att sakna honom i vårt gäng. Som gåva fick Pelle mottaga en vacker glasljusstake med en inristad siluett av Jussi Björling, samt en röd ros.
Pelle Jansson
Den ljudanläggning, som vi hittills har använt, har varit Pelles privata. Därför har sällskapet med Kjell Olssons hjälp köpt in en helt ny utrustning, som denna lördag härmed invigdes. Vi hade redan tjuvstartat och använt den under Ragnar Ulfungs intervju, men nu lyssnade vi högtidligt till Jussi Björlings inspelning från 1959 av Hugo Alfvéns ”Saa tag mit Hjerte”, och vi kunde konstatera att ljudkvalitén var mycket bra. Det blev en fin inledning på dagens sista programpunkt ”Spisa Jussi”, där Kjell Olsson under rubriken ”Urval ur Kjells Jussifavoriter” lät oss lyssna till ytterligare sex utsökta inspelningar med Jussi Björling. Som tack fick även Kjell mottaga en vacker röd ros!
Här följer Kjells spellista:
- ”En fermant les yeux” ur Manon av Jules Massenet, inspelat 1939.
- ”Die Mainacht” av Johannes Brahms, inspelat 1952.
- ”Ideale” av Francesco Paolo Tosti, inspelat 1952.
- ”Amor ti vieta” ur Fedora av Umberto Giordani, inspelat 1957.
- ”Ombra mai fu” ur Xerxes av Georg Friedrich Händel, inspelat 1959.
- ”Che gelida manina” ur Bohème av Giacomo Puccini, inspelat 1956.
Text:Berit Sjögren
Foto: Calle Friedner
