Månadens Jussi april 2017
April 1949
April 1949 innebar för Jussi och Anna-Lisa slutet på en lång amerikansk turné, som för Jussis del tagit sin början i oktober året innan (hustrun anslöt senare). Jussi hade sjungit med operan i San Francisco och med Metropolitan i New York, i båda fallen också i turnéföreställningar. Han hade som vanligt ett späckat konsertprogram, och hade vid ett par tillfällen sjungit tillsammans med Anna-Lisa.
Månadens program inleddes den första april med en konsert i Wheeling i West Virginia, vid foten av Appalacherna. Mottagandet var hjärtligt, applåderna ”av det slag som bestås den som verkligen kan kallas en stor artist”. Recensenten, som hade fått för sig att det var Caruso som tog Jussi till Amerika (fast han då inte skulle ha kunnat vara äldre än tio år; kanske spökade Davids turné), sparade inte på lovorden. Jussi “gav prov på allt som har sagts om hans svävande lyriska toner som berikar Metropolitans uppsättningar, demonstrerade med vilken lätthet han kan hålla ut pianissimon som sträcker sig över tre oktaver och bevisade att han kan behandla bade den lättare musiken och den mera seriösa med den ledighet som han är berömd för. Han är en hårt arbetande och ärlig sångare och en man med stora kontraster.”
.jpg)
Program från Wheeling med Jussis autograf
Den 4 april var det dags för radiokonserten Telephone Hour från Rockefeller Center i New York, den andra gången under säsongen Jussi deltog i programmet och som vanligt med Donald Voorhees som dirigent. Schuberts Ständchen från detta tillfälle, är den enda inspelning där han sjunger sången med orkester, och den kan höras nedan.
Klicka för att höra Ständchen (från West Hill WHRA-6036)
Den 7 april sjöng Jussi sin sista operaföreställning denna vår, med Metropolitan på turné i Cleveland i Ohio. Han framträdde i Rigoletto mot Lily Pons som Gilda och med Leonard Warren i titelrollen. Jussi “framförde hertigens parti med briljant élan. Det var beundransvärd säkerhet i rösten och fin fyllighet i hans höjdtoner. … Hans sång i allmänhet drog fördel av en levande musikalisk intelligens och en stark känsla för dramatisk effekt.”
Rigoletto var den enda opera där Jussi sjöng mot den fransk-amerikanska sopranen Lily Pons. Förstadagskuvertet här för ett frimärke visar hur känd hon var i USA.
Det sista programmet före hemresan var den helsvenska galakonserten Sweden in Music i Carnegie Hall den 11 april, den största av de många välgörenhetskonserter Jussi gav för svenska organisationer i Amerika. Denna gång gick överskottet till The Swedish Seamen’s Welfare Fund, och två andra svenska Metropolitanstjärnor, Joel Berglund och Karin Branzell, bidrog också. De sjöng dock till orkester, medan Jussi framförde sånger till piano.
Klicka för att höra Rangströms Tristans död från Sweden in Music (från West Hill WHRA-6036)
Måndagen den 25 april anlände Jussi på morgonen med Gripsholm till Göteborg och hade på båten fått veta att tenorkollegan Beniamino Gigli skulle sjunga där på kvällen. Han övervägde att stanna för att höra honom, men önskan att snarast träffa barnen tog över. Men Jussi fick ändå tillfälle att träffa Gigli, sedan han med journalisterna i släptåg gått till Grand Hotel. “Hallo my old friend Ben! How do you do? – Oh how do you do? Glad to see you!”, återgav en tidning hälsningsorden i det hjärtliga mötet. “Det var inte två rivaliserande divor som möttes, utan två världssångare som vet att det finns plats för båda under solen.”. Därefter gick tenorerna med sitt följe till Waideles musikaffär, där de lyssnade till varandras skivor och skrev autografer.
Gigli och Jussi sampratar på gatan i Göteborg 25 april 1949
Jussi citerades när han efter tågresan var åter i våningen på Nybrogatan på måndagskvällen: “Vad det är obeskrivligt skönt att vara hemma igen. Ingen kan ana hur tröttsamt det blir i längden att kuska runt i Amerika. Sju månader i stöten blir för mycket, det kunde räcka med två, och jag längtar efter att som omväxling få göra en Europaturné.”
Anna-Lisa och Jussi välkomnas av barnen i Stockholm
Harald Henrysson
