Hovsångerskan Berit Lindholm berättade om sitt sångarliv
Lördagen den 12 november ägde höstens andra medlemsträff rum i Höstsols lokal ”Stallet” på Kaplansbacken. Och ja, inte var det höst i vanlig bemärkelse denna novemberlördag. Snön hade under den gångna veckan vräkt ned, det hade frusit till, och snösvängen hade inte hunnit med. Det var halt, nästintill puckelpist på trottoarerna, halt och osandat i backarna. Men trots detta var vi 49 tappra medlemmar och gäster som hade församlats denna lördag. Vi värmde oss med kaffe/te och fikabröd, och stämningen var varm och god.
Dagens musikgäst var hovsångerskan Berit Lindholm, och hon välkomnades med en stor applåd. Berit ville inte bli intervjuad, utan hon ville hellre själv berätta. Hon visade sig vara en utmärkt berättare, som på ett roligt och underhållande sätt tog till orda för att dela med sig av sina minnen och erfarenheter från sin imponerande sångarkarriär. Debuten i rollen som Grevinnan i Mozarts opera Figaros Bröllop hade hon gjort år 1963, men när hon nu skulle inleda sitt berättande valde hon att börja någonstans mitt i karriären. Året var år 1969, då hon befann sig i London för att göra rollen som Kassandra i Berlioz opera Trojanerna på Covent Garden. Colin Davis skulle dirigera uppsättningen, och Berit är mycket positiv när hon minns honom. Han menade att varje kompositör har sitt ”språk”, och han var mycket noga med uttalet. Berit fick bland annat jobba tillsammans med en fransyska, som skulle hjälpa henne med att göra nasalerna öppna.
Med drastisk humor beskrev Berit sedan hur det kunde gå till på scenen i olika uppsättningar. Som Brünnhilde i Wagners Nibelungens ring, i en uppsättning av Götz Friedrich, skulle hon stå långt ut på kanten av en klippa medan scenen roterade. I uppförsbacke skulle hon sedan, iklädd vingar, lädermantel, hjälm och spjut ta sig upp till den på berget väntande Wotan och därefter med välljud sjunga ”Hojotoho!Heiaha”. Med Götz Friedrich som regissör har Berit även medverkat i två uppsättningar av Wagners opera Tristan och Isolde. Vid den här tiden fick hon efterträda Birgit Nilsson i flera roller, bland annat som Isolde i den första av dessa uppsättningar, där rollen helt var anpassad för Birgit. Men i den andra uppsättningen blev rollkaraktären utformad just för Berit och hennes förutsättningar, vilket blev ett stort lyft för henne.
En stor upplevelse för Berit var gästspelet på Bolsjojteatern i Moskva med Tristan och Isolde och Wiener Staatsoper under ledning av dirigenten Karl Böhm 1971. På den resan hade Berit med sig sin fem månader gamla dotter, och när hon under en repetition bad om en paus för att amma henne, utbrast en förvånad Karl Böhm: ”Det har jag aldrig varit med om, en ammande Isolde!”
Som avslutning berättade Berit att hon från början hade utbildat sig till folkskollärare. På operaskolan fick hon sedan Isa Quensel som lärare i scenisk framställning, och hon var inte nöjd med Berit, utan tyckte att hon var tom och tråkig. Så småningom när hon fick Ingvar Wixell till motspelare började det släppa. När hon sedan år 1965 fick sjunga rollen som Chrysothemis i Strauss Elektra tillsammans med Birgit Nilsson i titelrollen döppnades plötsligt alla dörrar. Hon har sedan dess haft förmånen att få sjunga på alla de stora operascenerna utom La Scala i Milano.
Vi fick under träffen även lyssna till Berits vackra sopran i två inspelningar, med avsnitt först ur von Webers Euryanthe med Berit i titelrollen, och därefter som Venus ur Wagners Tannhäuser, samt slutligen som kuriosa en 14-årig Berit med bror sjungandes julsången ”Bjällerklang”, tillsammans med Sune Waldimirs orkester, som gäster hos Farbror Sven.
Efter en kortare paus med tid för småprat samt påfyllning av kaffe och te fortsatte vi med programpunkten ”Spisa Jussi”. Kjell Olsson höll ett intressant föredrag om Jussis studio- och liveinspelningar i stereo från perioden 1957-1960. Det blev en högtidsstund.
Här följer Kjells spellista:
”Come un bel di, di maggio” ur Andrea Chénier av Giordani
”O dolci mani” ur Tosca av Puccini
”E’la solita storia del pastore” ur L’arlesiana av Cilea
Ljudkontroll i Stockholms Konserthus 8 februari 1959
”Saa tag mit hjerte” av Alvfén
”E lucevan le stelle…” ur Tosca av Puccini
”Traum durch die Dämmerung” av Richard Strauss
”In questa reggia”ur Turandot av Puccini (slutet, med Jussi och Birgit Nilsson)
”Ingemisco” ur Requiem av Verdi
Både Berit och Kjell avtackades med rikliga applåder och blommor. En trevlig medlemsträff var tillända, och det var dags för oss alla att åter traska ut i vintervädret.
Berit Sjögren och Annicka Englund
Text: Berit Sjögren
Foto: Calle Friedner
