Tenor Robert Grundin samtalade med Sällskapets ordförande
Berit Sjögren välkomnar
Robert är född i Stockholm år 1945, och började enligt egen åsikt väl sent med sina sångstudier. Han var 31 år gammal då han kom igång med sin karriär. Innan dess hade han sjungit mer på amatörnivå, till exempel i studentspex. År 1976 började han ta sånglektioner för Max Lundqvist, som bland annat hjälpte honom med hans passagio, det tonomfång där det uppträder en registerövergång. Tack vare detta hittade han en vacker huvudklang. Max hörde då av sig till en annan av sina elever, nämligen Bengt, och bad honom komma och lyssna på en av Roberts lektioner. Bengt berättar att Robert då sjöng Radamès aria ”Celeste Aida” ur Verdis Aida, och att han blev mycket imponerad av hans röst. Robert har många lovord över Max Lundqvist, som utöver att han var sångpedagog även var en av initiativtagarna till ”Operastudio 67”, tillsammans med Miklos Kundler och Marianne Moberger.
Nu började karriären sätta fart, fast än så länge i lite mindre roller, som förste bonde i Leoncavallos Pajazzo på Kulturhuset, Stockholm och Bortolo i Donizettis Rita på Skogaholms herrgård, Skansen, båda i uppsättningar av Peter Tornborg. Efter ytterligare sångstudier, först för Ragnar Hultén och därefter för Hans Gertz, blev Robert uppmuntrad av operasångaren Arne Tyrén att söka till den ettåriga fortbildningen på Statens musikdramatiska skola i Stockholm, där han blev antagen som elev år 1983. Därefter åkte han runt och provsjöng vid olika scener, och så småningom blev det napp på Folkoperan i Stockholm. Där anställdes han år 1984, och där kom Bengt och Robert att sjunga tillsammans i flera uppsättningar.
Robert som Radamès i Aida
En gemensam åsikt för Robert och Bengt är att uttrycket är det viktigaste för sångaren. Det kan vara svårt att sjunga operapartier på svenska, och inte på originalspråket. Men texten kan ibland vara rätt oväsentlig, därför att mycket av budskapet ligger just i musiken och i uttrycket.
Vid 45 år ålder började Robert känna att rösten inte riktigt motsvarade hans förväntningar. Även om publiken ännu inte hade lagt märke till något av detta, valde han därför att avsluta sin offentliga sångarkarriär. Han menar att även om han kom igång väl sent med denna, fick han vara verksam i flera intressanta uppsättningar. Bland annat gjorde han 56 föreställningar i rollen som Radamès. Robert säger: ”Även om man börjar sent, äger rösten en.” Någon i publiken ställde därefter frågan om hur det sedan gick med försörjningen, och Robert berättade då att han innan sångstudierna hade studerat till läkare, och därför hade en läkarexamen att falla tillbaka på.
Efter en liten paus avslutade vi dagens medlemsträff med programpunkten ”Spisa Jussi”. Robert hade valt ut sex spår från Naxosboxen Jussi Björling Collection, allt ifrån år 1920 till år 1956, som han ville att vi skulle lyssna på utifrån olika utgångspunkter. Robert är en stor beundrare av Jussis sångteknik, och han menar att Jussi är ouppnåelig i kvalitet bland tenorer. Både Robert och Bengt avtackades sedan med vackra rosor och glada applåder för en mycket givande träff.
Bengt Krantz och Robert Grundin
Text: Berit Sjögren
Foto: Calle Friedner och Pelle Jansson
