Tenor Claes-Håkan Ahnsjö från München besökte Sällskapet
Lördagen den 21 maj 2016 ägde vårens sista medlemsträff rum i Höstsols samlingslokal ”Stallet”. Dagen till ära serverades det mousserande vin med snacks, samt förstås som alltid även kaffe med gott vetebröd.
Det var en fin vårdag, och 47 personer hade infunnit sig för en stunds samvaro i Jussis anda. Det blev ett trevligt minglande och småpratande innan det var dags för alla att intaga sina platser.
Berit Sjögren välkomnar gästerna
om sin sångarkarriär, och eftersom han även ämnade sjunga ett par sånger hade vi också bjudit in pianisten Thomas Schuback, som Claes-Håkan har samarbetat med vid många tillfällen.
Claes-Håkan Ahnsjö och Thomas Schuback
Claes-Håkan valde att inleda med intervjudelen, och det blev ett intressant samtal mellan honom och Calle Friedner som väl påläst och lyhörd samtalspartner. Redan vid unga år sjöng Claes-Håkan i Stockholms Gosskör. Efter sin folkskollärarexamen kom han in i solosångklassen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han berättar att han hade turen att som sångpedagoger få Erik Saedén, som han beskriver som en fantastisk lärare och människa, den danske lyriske tenoren Aksel Schiøtz samt den tyske Wagnertenoren Max Lorenz. Men när den senare ville göra Claes-Håkan till Wagnertenor, backade han ur. Härefter sjöng Claes-Håkan ”Tonerna” av Sjöberg, med inlevelse och närvaro, en sång som ofta fanns på Jussis repertoar.
Claes-Håkan debuterade på Stockholmsoperan år 1969 i rollen som Tamino i Mozarts opera Trollflöjten, och blev därefter engagerad vid Bayerska Statsoperan i München. Så småningom blev även hans hustru, mezzosopranen Helena Jungwirth, anställd vid samma operascen. Båda blev senare utsedda till Kammersänger och Kammersängerin, titlar motsvarande våra hovsångare och hovsångerska. På Münchenoperan tvingades man inte att sjunga sådant som inte passade rösten, repertoaren växlade från dag till dag. Man fick ofta ledigt för att sjunga på andra scener, vilket var utvecklande. Vi lyssnade sedan på en CD där Claes-Håkan sjöng en aria ur Händels oratorium Judas Maccabaeus.
Claes-Håkan berättade att han på Gröna Lund år 1960 träffade Jussi Björling, som då önskade honom lycka till. Han säger att Jussi är det optimala, nästan ouppnåeliga. Vad han har givit världen är fantastiskt. Han har hört Jussi sjunga live flera gånger. Han har även träffat Birgit Nilsson, som gällande sångteknik talade om en nordpol och en sydpol, och ingenting där emellan. Detta gällde även för Jussi, att hela klangen kommer ut på en och samma gång. Innan bensträckarepausen bjöd Claes-Håkan på ytterligare ett sångframförande, Taminos aria ”Dies Bildnis ist bezaubernd schön” ur Mozarts Trollflöjten, rollen han debuterade i, sjungen med utsökt teknik till följsamt ackompanjemang av Thomas Schuback. Båda avtackades med rosor och applåder.
Sopranen Hillevi Blylods kom och lyssnade på sin förre kollega
Efter pausen fick vi se och lyssna till en DVD från år 1985, med två härliga avsnitt ur Bizets opera Pärlfiskarna, då Claes-Håkan först sjöng arian ”Je crois entrendre encor” och därefter, tillsammans med Håkan Hagegård den kända duetten ”Au fond du temple saint”. Träffen avslutades enligt tradition med programpunkten ”Spisa Jussi”, för dagen utmärkt presenterat av Göran Forsling, som hade valt titeln ”Jussi i duetter”. Vi fick lyssna till fem inspelningar med Jussi Björling sjungandes duett med de fem skönsjungande sopranerna Dorothy Kirsten, Bidu Sayão, Roberta Peters, Zinka Milanov och Victoria de los Angeles.
Göran Forsling
Text: Berit Sjögren
Foto: Calle Friedner och Göran Forsling
