Månadens Jussi mars 2016
Mars 1933
Under mars 1933 var Jussi Björling flitigt sysselsatt vid Stockholmsoperan, men han hann också med några grammofoninspelningar.
Det verk som helt dominerade denna månad på Operan var Aleksandr Borodins Furst Igor, som hade sin Stockholmspremiär den 11:e och gavs ytterligare sju gånger under månaden. Den andra föreställningen, den 13 mars, radiosändes också.
Premiäraffischen för Furst Igor (för de ryska namnen användes en variant av tysk transkribering). Klicka på affischen för att läsa texten.
Operan, som väl är mest känd för de polovtsiska danserna, handlar om det krigståg som furst Igor, från en stad i nuvarande Ukraina, företog på 1100-talet mot turkfolket polovtserna. (Många har kanske sett operan i en fin Metropolitan-uppsättning som sändes digitalt till biografer världen runt för några år sedan.) Jussi framträddde som Vladimir Igorevitj, son till Furst Igor (Einar Larson), som tillsammans med sin far tillfångatas av polovtserna. Vladimir och den polovtsiske khan Kontjaks (Joel Berglund) dotter Kontjakovna (Gertrud Pålson-Wettergren) förälskar sig i varandra under hans fångenskap och Vladimir sjunger sin aria i fiendelägret.
Jussi och Gertrud Pålson-Wettergren
Uppsättningen blev väl mottagen, med beröm såväl till dirigenten Nils Grevillius och regissören Harald André som till huvudrollsinnehavarna. Jussi Björlings sånginsats fick enbart mycket positiva kommentarer, och operan skulle faktiskt komma att höra till hans mest sjungna. 36 föreställningar fram till 1937 innebär att Furst Igor är den åttonde i ordningen om man listar hans operor efter antalet framträdanden.
Jussi som Vladimir 1933
”Han sjöng nämligen så utomordentligt, att man t o m förlät honom, då han lämnade sin far och fosterland i sticket för den bedårande Kontschakovas skull”, var omdömet från Moses Pergament i Svenska Dagbladet. Arbetarens Leon Fried ansåg att han ”sjöng alldeles gudomligt, han har sällan klingat så bra – fast han klingar alltid bra ”. Dessutom, konstaterade tidningen, ”hade han lagt sig till med en scenvana, som var ett glädjande tecken.” På den första punkten men alls inte på den andra fick Fried medhåll av Curt Berg i Dagens Nyheter, som skrev om ”Jussi Björlings ovanligt välklingande och tafatte Vladimir”. Även Göteborgspressen var representerad med Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, som instämde att ”Jussi Björlings tenor har sällan klingat så mättad som i andra aktens smäktande aria”.
Fastän inte radioutsändningen finns bevarad, kan vi veta rätt väl vad som gav upphov till sådana omdömen. Samma månad sjöng nämligen Jussi in sin aria på skiva, och med samma dirigent som på Operan, Nils Grevillius.
Klicka här för att höra Vladimirs aria
Jussi behöll Furst Igor-arian på repertoaren hela sitt liv, alltid på svenska. Han gjorde en andra studioinspelning 1957 och en inspelning från Gröna Lund i juli 1960 finns också utgiven.
Utöver Furst Igor-föreställningarna framträdde Jussi ytterligare två gånger på Operan under mars, nämligen i Barberaren i Sevilla den 12:e och i Beethovens Missa solemnis den 26:e (Beethovens dödsdag). Beethoven-mässan och Händels Messias (det senare verket framfört i i Storkyrkan) stod på Jussis repertoar under tiden som fast engagerad vid Stockholmsoperan, och dirigerades då båda av Tullio Voghera. Solister utom Jussi var 1933 Ruth Althén, Elsa Larcén och Joel Berglund, och ”bättre solister torde man sällan få höra i ett körverk”, som Kurt Atterberg skrev i Stockholms-Tidningen. Han gav också starkt beröm till Voghera, ”denne förträfflige tränare av vår operakör”.
Till Jussis inspelningar i mars 1933 under Nils Grevillius ledning hörde också Adrian Dahls Bachanal. För den, liksom för cavatinan och åtskilliga andra av hans tidiga inspelningar, är det exakta datumet okänt, eftersom bara månaden angavs i inspelningsjournalerna. Av någon anledning var HMV inte nöjt med inspelningen, utan lät Jussi göra om den senare samma år under Hjalmar Meissner, och det blev den versionen som kom ut på 78-varvsskiva. Här hör vi dock ”originalet”, hämtat från Bluebell ABCD 016, där det gavs ut 1988 för första gången.
Klicka här för att höra Bachanal
Harald Henrysson
