Månadens Jussi november 2015
Jussi i USA november 1948
Houston och Kansas City
I början av november 1948 lämnade Jussi Björling Kalifornien, där han efter ankomsten från Sverige under oktober hade sjungit med San Francisco-operan. Turnéprogrammet fortsatte med en konsert i Houston i Texas den 5 november. Kritikern kallade den ”en afton av förfinad sång” men tyckte sig ändå hos ”en av dagens stora tenorer” höra ”en stel formalitet och en överrepeterad kvalitet” som störde kontakten med publiken. Men för två extranummer, Schuberts Ständchen i “den mest enastående ljuvliga tolkning av melodin man någonsin hört” och Bohème-arian, föll hon ändå helt till föga.
I samband med konserten fick Jussi en ovanlig utmärkelse när sheriffen Buster Kearns dekorerade honom med det märke som vice-sherifferna hade som tecken på sin befogenhet.
Buster Kearns dekorerar Jussi. Texashatten är en gåva från ordföranden i Skandinaviska klubben i Houston.
Efter nästa konsert, i Kansas City den 8 november, erinrade sig recensenten Jussis första framträdande där 1941. Det nummer han nu uppskattade mest var en aria ur Manon (troligen ”kyrkarian”), som ”framfördes med dramatisk intensitet och bevisade utan tvivel att den svenske tenoren har vuxit i musikaliskt format och sensibilitet”.
Telephone Hour
Den 15 november framträdde Jussi Björling i radioprogrammet The Telephone Hour, som sponsrades av Bell Telephone-bolaget och sändes från Rockefeller Center i New York. Programserien hade inletts 1940; Jussi hade debuterat där i mars 1948 och skulle 1949-51 återkomma ytterligare fem gånger. Vid alla dessa sju tillfällen leddes orkestern av Donald Voorhees (1903-89). (se bilden)
Alla konserterna spelades in och finns nu utgivna på CD (West Hill Radio Archives WHRA-6036 resp. Bluebell ABCD 116), där de utgör ett mycket värdefullt bidrag till Jussis diskografi.
Annons för denna Telephone hour
I Mitt liv med Jussi beskrev Anna-Lisa Björling fortsättningen: ” – Vad tror du om den här?, frågade Freddie. – Spela den igen! utbrast Jussi. Sedan slet han av sig slipsen, knäppte upp kragen och sjöng tillsammans med Caruso. – Sjöng, beskrev Freddie det för mig efteråt, så att fönsterrutorna bokstavligen skallrade av vibrationerna!” I radioprogrammet blev sången en sensation, noterna blev återutgivna som ”Sung by Jussi Bjoerling” och Jussi spelade in ”L’alba” året därpå i Sverige med Nils Grevillius.
Klicka på länken för att höra Jussi i “L’alba separa dalla luce l’ombra” i Telephone Hour (Bluebell 116, CD 1:22-23)
L’alba separa dalla luce l’ombra
Omdöme från Quincy
Efter konserten i Quincy I Massachusetts den 17 november försökte recensenten sammanfatta Jussis kvaliteter som sångare: “Naturen utrustade Björling med en röst av oförliknelig briljans, men det säger inte allt om hans sång. Det är svårt att minnas en samtida sångare som äger hans goda musikaliska egenskaper: toner med ett välljud som har sin make bara hos ordspråkets näktergal, förmågan att projicera och hålla ut en ton utan att forcera rösten, framströmmande klanger eller perfekta pianissimon i vilka lyssnarens öra kan uppfatta varje ton, och den ännu sällsyntare kvalitet som särskiljer en musiker som en artist som är all uppmärksamhet värdig: musikalisk insikt.”
Den 23 november 1948 publicerade Aftonbladet denna bild, som tidningens fotograf tagit av Jussi och Anna-Lisa på promenad i Central Park i New York.
”Jussi blev arg”
Den 29 november uppträdde Jussi för första och enda gången i Madison Square Garden i New York. Tillfället var en årlig ”stjärnspäckad karneval”, vars intäkter skulle användas till att låta yrkesmusiker besöka sjukhus för krigsveteraner och där hjälpa till med att undervisa i olika instrument, organisera körer och orkestrar osv.
Aftonbladets Einar Thulin var där och rapporterade under rubriken ”Jussi blev arg” att hans framträdande faktiskt hängde på en tråd. Jussi hade lovat att ställa upp om han hämtades kl 10 på kvällen och fick sjunga omedelbart, men efter att ha väntat i nästan 1 ½ timme, hade han ”fått mer än nog av det hela och beslöt att ta sin Mats ur skolan och lämna Garden. Han hade nått utgången och stod med ena benet på gatan då en representant för arrangörerna kom rusande och bönföll Jussi att komma tillbaka. Den godhjärtade Jussi föll slutligen till föga och återvände till scenen, där han redan presenterats för publiken, som fick vänta i flera minuter, ovetande om vad som passerat.”
Thulin rapporterade att Jussi till slut var den som ’rev ner taket’ och slutade med att citera honom: ”’Jag var så arg, så jag sjöng inspirerat’, sade Jussi när han med sitt sällskap avtroppade från Garden med bibehållen ära och självrespekt.”
Jussi och Anna-Lisa tillsammans med ackompanjatören i Madison Square Garden, Arne Sunnegårdh, och hans hustru.
Harald Henrysson
