Månadens Jussi juli 2015
Jussis sista juli
Juli 1960 tillbringade Jussi Björling som vanligt till stor del på Siarö, men förutom två utflykter för att sjunga i Sommarsverige innebar den månaden att hans verksamhet som skivartist – sedan 1920! - fick ett mycket beklagligt slut i Rom.
Den första av de svenska konserterna ingick i ett rätt ovanligt evenemang. På USA:s nationaldag den 4 juli hade Jussi sjungit 1948 och 1954, men då på Skansen. 1960 beslöt man emellertid att för första gången förlägga det officiella firandet utanför Stockholm, till Dalarna. Detta landskap förknippade nog många amerikaner i första hand med det ”äkta” Sverige, och det råkade ju också vara det där Jussi var född och tillbringade sina första år. Kanske kände han därför också särskild anledning att medverka, och passade på återvägen på att besöka Stora Tuna kyrka och dess kyrkogård, där brodern Gösta vilade sedan tre år.
Rättviks folkpark hade utsetts till plats för evenemanget, och amerikaner som ville delta var inbjudna att komma till Gettorget i Gärdebyn. Där fick de stiga ombord på lövade giggar, för att sedan färdas ”på en av Sveriges vackraste utsiktsvägar med vidsträckt utsikt över Siljan, glödande av den nedgående solens strålar”, med spelmanslaget i täten, genom täta åskådarled till folkparken. Där väntade nära tvåtusen personer, vilka nog varit fler om inte en regnskur stört evenemanget.
Efter tal av företrädare för bygden och ett amerikanskt ambassadråd började så det omfattande musikprogrammet, som förutom Jussi innehöll ett framträdande av Operabaletten tillsammans med Kungl. Hovkapellet. Jussis program var huvudsakligen nordiskt, med Kung Heimer och Aslög, Jungfrun under lind, Griegs En drøm och Eklöfs Morgon, men också sång på engelska i Because och den amerikanske kompositören Oley Speaks Sylvia. Tre blomsterkvastar blev Jussis synliga belöning, förutom att publiken ”stampade i golvet, visslade och jublade, helt i amerikansk stil”.
Klicka för att höra Jussi sjunga Sylvia i en inspelning 1952 med Ivor Newton.
Jussi får blommor och en dalahäst av Else-Britt Nilsson efter konserten
Bland gästerna fanns också radiomannen Anthony Baird från ”Sweden Calling All Tourists”, som senare passade på att göra den intervju vi kan höra här.
Fyra dagar efter konserten i Rättvik reste Jussi tillsammans med Anna-Lisa och Ann-Charlotte till Rom för att för skivbolaget Decca göra en inspelning av Verdis Maskeradbalen. Jussi hade en gång studerat in operan med Toscanini inför en radioutsändning men tvingats avstå från denna på grund av röstproblem. Mot Jussis Riccardo (Gustav III i den ursprungliga versionen) skulle Birgit Nilsson sjunga Amelia, och dirigent var Georg Solti, som Jussi tidigare samarbetat med utan problem. Jussi led av sina hjärtproblem i hettan i Rom och ville inskränka repetitionerna. Solti visade sig ha en annan musikalisk uppfattning om Riccardos roll, som han ville genomdriva på ett högst okänsligt sätt, och producenten John Culshaw gav honom det - enligt andra närvarande helt felaktiga - intrycket att Jussi drack. Det hela ledde till en sammanstötning, och trots att Jussi senare förklarade sig villig att ge efter för Solti, ställde denne in inspelningen. Det finns alltså ingen studioinspelning av Jussi i en av hans bästa roller, men vi kan ändå glädja oss åt två inspelningar av honom på scenen som Riccardo/Gustav III. Den 15 juli reste en mycket nedslagen Jussi med hustru och dotter tillbaka till Sverige.
Jussis sinnesstämning återspeglas i denna bild från inspelningen. Sopranen är Sylvia Stahlman, som sjöng Oscars roll.
Jussi på Gröna Lund 28 juli 1960
”Ingen tid som har gått har ändrat Jussis position. Han är fast förankrad hos en publik ur alla samhällsskikt och alla åldrar, och trots att han numera låter höra sig ganska sällan råkar han inte ut för glömska som så många andra. När han ställde upp på Grönan på torsdagskvällen var alla ståplatser upptagna. Åldrade herrar och damer, tonåringar, unga pappor och mammor med småbarnen klängande kring axlarna, trängdes i härdiga regnkläder.”
Men det hotande regnet kom inte, och Barbara får beskriva konserten och stämningen: ”Jussi började med August Södermans Trollsjön, och första rosenbuketten räcktes fram. Han fortsatte med Furst Igor och andra buketten flög in över rampen, åtföljd av kraftfulla svenska bravon. Den flygande buketten var tydligen en muta, ty nu sjöng Jussi 'på begäran' Ideale av Tosti. En dam som stod bakom mig snöt sig länge, och värre skulle det bli.
'På mångas begäran ska jag nu försöka sjunga Till havs av Gustaf Nordqvist', sade Jussi. Försöket lyckades väl, och efter slutackordet möttes han av vrålande jubel och uppskattande visslingar. Denna ljudliga entusiasm förbyttes dock i en lång besviken suck, när Jussi annonserade Land, du välsignade som sista numret. Det ville ingen varken tro eller gå med på. När Jussi sjunger 'Land, du välsignade, tag mitt verk…' är han storsvensk och magnifik. Hans krafter är inte längre sådana att han som förr kan frestas till alltför mycket bravur, men frågan är om hans röst någonsin förr klingat innerligare än denna kväll. Det var ingen skam att snyta sig.
Klicka för att höra Jussis sista Land, du välsignade på Gröna Lund (Bluebell ABCD 114)
Så kom sista buketten. Applåderna dånade och Jussi avslutade ännu en gång sin konsert, med Because. Men fler avslutningar blev det inte den här gången.”
Harald Henrysson
