Månadens Jussi juni 2015
Jussi besöker Sibelius och Ainola
I slutet av maj 1951 sjöng Jussi sex föreställningar av Maskeradbalen på La Scala i Milano, omgiven av framstående italienska kollegor som sopranen Maria Caniglia, mezzosopranen Cloe Elmo och barytonerna Paolo Silveri och Carlo Tagliabue. Den sista föreställningen gavs 2 juni och därefter åkte han hem för att ladda upp inför nästa uppdrag: att medverka vid den första Sibeliusveckan i Helsingfors, en tradition som varade fram till och med 1965. Jussi skulle framträda vid den näst sista konserten, den 20 juni, och när han anlände till Helsingfors låg på hans rum i Hotell Kämp ett telegram: Den geniale storsångaren hälsas hjärtligt välkommen av Jean Sibelius.
”Sibelius skickade ofta telegram efter Jussis konserter i Finland för att tacka honom för hans sätt att tolka Sibelius’ musik”, skriver Anna-Lisa Björling i sin och Andrew Farkas’ bok Jussi, och fortsätter: ”Någonting i Jussis sång, någonting djupt inom honom, gav en känsla av att detta var det sätt som Sibelius’ sånger skulle framföras på. Jussi uttryckte så oförvanskat ljuset och renheten, styrkan och skönheten i den nordiska naturen. som om Sibelius’ musik och Jussis sång var sprungna ur samma källa av inspiration. Sådana attribut kan aldrig läras eller förvärvas – antingen finns de där eller också finns de inte. Hos Jussi fanns de där.”
Den åldrade tonsättaren hade ett halvår tidigare fyllt 85 och var vid bräcklig hälsa. Många var de beundrare som ville besöka honom men han avböjde de flesta. Endast för enstaka utvalda öppnades portarna. Stockholms-Tidningens korrespondent i Helsingfors, som lyckades få en intervju med Jussi, gav en målande skildring av händelseförloppet:
”Jussi med maka satte sig genast i en bil, den förre beväpnad med en låda utsökta Havannacigarrer, som generalkonsul Sven Salén bett Jussi sticka i bagaget för vidare befordran. Fru Anna-Lisa hade en jättebukett rosor åt Ainolas värdinna, fru Aino Sibelius.”
Huset Ainola vid Tusby träsk i Järvenpää, strax norr om Helsingfors, hade varit paret Sibelius’ hem sedan 1904 och efter Jean Sibelius’ död 1957 bodde hustrun där till sin bortgång 1969. För att huset skulle kunna bevaras i sitt ursprungliga skick för efterkommande generationer sålde parets döttrar Ainola till finska staten 1972 och 1974 öppnades det som museum.
I boken Jussi ger Anna-Lisa en gripande beskrivning av besöket: ”Jag minns fortfarande hemmets enkelhet, solskenet som belyste de breda, nyskurade golvplankorna och Sibelius’ värme och hjärtlighet när han tog emot oss. Bara hans närvaro gjorde ett kraftfullt intryck. Jag kan fortfarande se den gamle mannens händer, som skakade våldsamt när han skålade med oss i champagne; han använde ett jättestort glas för att han inte skulle spilla ut drycken. När vi skulle gå gav Sibelius till Jussi ett signerat fotografi Till den geniale storsångaren Jussi Björling med tacksamhet, Jean Sibelius. Jussi blev djupt rörd av att få en sådan hyllning av en sådan människa. Han beundrade Sibelius enormt, och denna dedikation betydde mer för honom än alla de ordnar och hedersbetygelser han fått. Det inramade fotot står fortfarande på en permanent hedersplats i vårt hem.”
Vid tillfället framförde Jussi även en hälsning från Toscanini till ”Sibelius, den store mästaren”.
På kvällen sjöng Jussi i universitetets aula tillsammans med Finska radioorkestern under ledning av Nils-Eric Fougstedt. Orkestern spelade tre satser ur Uuno Klamis Kalevalasvit och Jussi sjöng fyra sånger av Sibelius. Flera av recensenterna klagade över den undermåliga akustiken men lovprisade framförandena. I Hufvudstadsbladet skrev signaturen S. P-n.:
”Mästersångaren Jussi Björling hade denna gång inte tillfälle att utveckla sin härliga stämmas alla resurser, men de fyra allbekanta och omtyckta Sibeliusromanserna tolkade han känsligt och flärdfritt – framför allt minns jag sångarens fulländade linjering i Var det en dröm. Det applåderades självfallet intensivt med den påföljd att Svarta rosor måste bisseras.”
De övriga sångerna var Flickan kom ifrån sin älsklings möte och Säv, säv, susa. Konserten sändes i finska radion YLE men spelades inte in officiellt. Det gjorde emellertid Henrik Christiernin, som då frilansade på finska radions musikavdelning. Man hade just fått sina första bandspelare och Christiernin spelade in Jussis sånger på begagnade band som hade slängts bort. Sedan glömde han bort alltsammans och först 40 år senare råkade han hitta banden, som inte ens var märkta och var i usel kondition. Christiernin fick hjälp att restaurera dem och 2012 kunde de ges ut med överraskande god ljudkvalitet på en Bluebell-CD. Informationen här är hämtad från Harald Henryssons kommentartext till skivutgåvan. Det ska nämnas att extranumret aldrig spelades in. Två inspelade sånger från konserten:
Flickan kom ifrån sin älsklings möte
Nils-Eric Fougstedt
Nils-Eric Fougstedt (1910 – 1961) var dirigent och kompositör. Han fick sin utbildning vid Helsingfors konservatorium och blev anställd vid finska radion 1938. Där grundade han det som sedermera blev finska radiokören. År 1944 dirigerade han för första gången finska radioorkestern och blev 1950 dess chefsdirigent, en befattning han innehade till sin död. 1946 – 1950 var han också dirigent för manskören Akademiska Sångföreningen i Helsingfors. Som kompositör är han kanske mest känd för sina körsånger men han skrev också orkestermusik, däribland ”Angoscia” (1954), som var den första finska tolvtonskompositionen. Som filmmusikkompositör skrev han bland annat en i Finland välkänd Romans ur Katarina och Greven av Munksnäs (1942).
Göran Forsling
