Månadens Jussi
Jussi och Anna-Lisa på Hollywood Bowl
Från den 3 januari till den 11 april 1949 turnerade Jussi i USA och Kanada och genomförde cirka 40 framträdanden. Efter tre månaders sommarvistelsen på Siarö med avbrott för bland annat konserter på Gröna Lund, Skansen, Tivoli i Köpenhamn, Furuvik samt några skivinspelningar med Nils Grevillius var det åter dags att återvända till USA för en turné som varade ända fram till 15 december.
Frederick Schang och Jussi
Jussis promotor i USA, Frederick Schang, hade lagt upp en turné där Jussi och Anna-Lisa skulle uppträda tillsammans. Den 15 augusti tog Jussi tillsammans med Anna-Lisa flyget från Bromma till USA för att den 23 augusti inleda USA-touren med konsert i Los Angeles på den jättestora utomhusarenan Hollywood Bowl med plats för över 25 000 åskådare.
I samband med avresan från Sverige den 15 augusti blev Jussi överraskad i väntsalen på Bromma flygplats av reporten Bill Artur från det Australiska radiobolaget ABC. Intervjun bandades och återutsändes av en radiostation i Sydney 1950 ett program kallat ”World Famous Tenors.” Denna unika intervju (på engelska) kan avlyssnas genom att klicka på länken.
Intervju med Jussi 15 augusti 1949 på Bromma flygplats
Jussi och Anna-Lisa i "Symphonies Under The Stars"
Den 16 augusti landade Jussi och Anna-Lisa i New York och den 23 augusti var det dags att för Jussi och Anna-Lisa att för första och enda gången framträda på Hollywood Bowl i Los Angeles i det legendariska programmet "Symphonies Under The Stars".
.jpg)
Hollywood Bowl invigdes 1921 och är den största naturliga amfiteatern i USA, en utomhusarena med plats för över 25 000 åskådare. Här har traditionen varit att presentera de allra främsta artisterna inom opera, klassisk musik, rock, pop, jazz och dans. På Hollywood Bowl har de allra främsta operasångarna framträtt. Norden har varit representerad av Jussi 1949, Birgit Nilsson 1956, Lauritz Melchior 1940 och Kirsten Flagstad 1938.
Genom åren har här genomförts över 500 operaföreställningar. Symfonier har dirigerats av de främsta dirigenterna. Det mycket populära programmet "Symphonies Under The Stars" har genomförts varje år sedan 1922 och började radiosändas 1925.
Den 23 augusti 1949 var det dags för Jussi och Anna-Lisa att göra debuten på Hollywood Bowl inför c:a 20 000 åskådare i programmet "Symphonies Under The Stars" som också direktsändes i amerikansk radio.
Izler Solomon
Det finns tyvärr inga bilder från konserten men däremot några amerikanska recensioner som vi har översatt till svenska längre ner på sidan. Samtliga sångstycken som Jussi och Anna-Lisa framförde på konserten finns inspelade och några av dem kan du lyssna på om du scrollar längst ner på sidan.
Bra recensioner
Jussi och även Anna-Lisa fick mycket bra recensioner i de stora tidningarna Los Angeles Herald Express och Los Angeles Times.
Översättning av de amerikanska tidningarnas recensioner av konserten på Hollywood Bowl den 23 augusti 1949:
Musikanmälan – Hollywood Bowl
Av Mildred Norton
Mot slutet av en kvalmig sommarsäsong finns det inte många överraskningar kvar för en flitig konsertbesökare. Vid gårdagskvällens Hollywood Bowl-konsert fanns det emellertid ett par – båda högst angenäma.
Den ena var den gripande effekt som Jussi Björlings tenortoner åstadkom när de strömmade ut via mikrofonen. Den andra var den kraft och genomslagskraft Sibelius’ femte symfoni åstadkom när den trädde fram i en minnesvärd tolkning av Izler Solomon.
Kanske ingen annan i den relativt talrika publiken blev lika överraskade som en som, det ska medges, aldrig varit vare sig Sibelius- eller Björlingälskare. Alla verkade emellertid dela en påtaglig entusiasm för hela programmet, att döma av de visslingar och bravorop som mötte Björlings höjdtoner, och de varma applåder som belönade Solomon för hans i sanning remarkabla tolkning av symfonin.
Under programmets andra hälft anslöt den svenskfödde tenorens blonda och attraktiva unga hustru, Anna-Lisa, och delade scenen med honom i tre nummer. Dessa, som omfattade Fru Björlings aria Mi chiamano Mimì, tenorarian Che gelida manina och kärleksduetten O soave fanciulla, hänförde publiken så till den grad att vokalparet blev fullt sysselsatta med extranummer ett långt tag efteråt.
Mikrofonen åstadkommer samma mirakel med Björlings röst som man finner på hans inspelningar. Den störande ojämnheten mellan röstregistren och enstaka grovheter i fraseringen slätas ut tills det bara återstår den rena, fräscha kvaliteten hos en röst som, under alla omständigheter, innehåller några av de finaste toner man kan höra idag.
Av hans sätt att sjunga Händels Ombra mai fu framgick omedelbart att han var i bästa vokala form och kunde ge en balanserad, dramatisk, vokalt övertygande tolkning av den ytterst gripande melodin. Beethovens Adelaide, sjungen med aningen mindre finess, var likafullt förträffligt framförd med så förnämligt orkesterstöd från Solomon som förvisso den sången aldrig tidigare fått. Den gripande tenorarian från Puccinis Turandot lyfte också fram Björlings glänsande höjdtoner som strömmade ut med imponerande kraft. Fru Björling gjorde också ett djupt intryck och visade upp en fyllig och smidig sopran som hon förvaltade utmärkt i solot och som smälte väl samman med makens i en graciös och rörande kärleksduett.
Los Angeles Herald Express
Björling i Arenan – Svensk tenor i toppform
Av Owen Callin
De fåtal gånger vi hört Jussi Björling på Operan eller konsertestraden tidigare har alltid varit lite av besvikelser, eftersom han, enligt vår åsikt, inte lyckats leva upp till sin underbara inspelning av Vesti la giubba.
Men vare sig det var akustiken i Hollywood Bowl som gjorde skillnaden eller om han var i sällsynt god form i går kväll, så gjorde den svenske tenoren en föreställning som var enormt spännande och det fanns ingen anledning för någon att känna sig besviken.
Trippelkonstellationen Björling, hans hustru Anna-Lisa och dirigenten Izler Solomon gjorde detta till en av de mest intressanta och ’kompletta’ kvällarna under Symphonies Under the Stars. Tyngdpunkten låg förstås på opera och den italienske mästaren Puccini.
Tenorens uppvärmningsnummer var Ombra mai fu ur Händels Xerxes, där hans osvikliga legato lovade gott för det som följa skulle. Beethovens Adelaide var lika kompetent sjungen, och Björlings utomordentliga röstkontroll fick sången att framstå som betydligt mera lättsjungen än den är. Detta var för övrigt hans enda romans.
Tillbaka till operans värld for avslutningsnumret före paus, demonstrerade Björling sina djupa insikter i italiensk ’grand opera’ med en första Pucciniaria, Nessun dorma ur Turandot.
Med undantag för extranumren höll sig Björling och hans hustru till Puccini efter paus. Anna-Lisa framträdde först i arian ur första akten av La Bohème, Mi chiamano Mimì, tenoren hakade på med Che gelida manina och sedan förenades de i duetten O soave fanciulla, båda ur samma opera.
Fru Björling överraskade vid sitt första framträdande på västkusten många av oss i publiken som aldrig hört henne. Hon behöver sannerligen inte befinna sig i skuggan av sin ryktbare make. Hon är artist i sig själv med alla attribut hos en god sopran – renhet och röstkontroll, kraft och förmåga att förmedla känslor.
I linje med aftonens höga musikaliska kvalitet, dirigerade Solomon orkestern med utsökt smak och omdöme så att musikerna verkade överträffa sig själva. Orkesterns bidrag var Benjamins Overture to an Italian Comedy, Sibelius femte symfoni och Walter Piston’s bisarra The Incredible.*
* Syftar förmodligen på hans balettsvit The incredible flautist.
Los Angeles Times
Resonanslådan
Björling och Solomon delar äran på Arenan
Av Albert Goldberg
Musikalisk storhet fick vi åter uppleva i Hollywood Bowl i går kväll genom Jussi Björlings sång och Izler Solomons dirigerande. Tillsammans gav de oss en av säsongens mest inspirerande, och en som dessutom på ett övertygande sätt visade hur internationell konsten är: Herr Björling, en svensk, gav en av de mest perfekta uppvisningarna i italiensk belcantosång som kan höras någonstans i världen idag, medan Herr Solomon, en amerikan, bjöd på en verkligt inspirerad tolkning av symfoni nr 5 av Jean Sibelius, en finländare.
God musikant
Herr Björling har sällan hörts i så god vokal form som vid detta tillfälle. Hans toner var genomgående så smäktande vackra och hans ljuvliga utformning av varje fras borde ha varit en föredömlig lektion för varje sångare som hade lyckan att höra honom.
Men det finns mycket mer än detta i Björlings sångkonst för han är också en musikant med den förnämligaste utbildning och den säkraste smak man kan tänka sig. Det osvikliga legatot i Ombra mai fu ur Händels Xerxes – mera känd som det berömda ’largot’ – var ett exempel på ädlaste klassisk sångkonst, och bara av Lotte Lehmann hör man så utomordentlig romanssång som i Beethovens mästerverk Adelaide. Den sjöngs med sådan kristallklar renhet och underbar elegans att man glömde sångens tekniska svårigheter som gör att de flesta sångare undviker den.
Spännande föreställning
När det gäller italiensk opera är Björling som klippt och skuren, och hans passion och glöd, för att inte tala om den totala säkerheten i röstkontrollen, skapade spänning i Nessun dorma ur Puccinis Turandot och Rodolfos aria ur första akten av La Bohème, egenskaper som också i rikt mått kännetecknade duetten O soave fanciulla ur La Bohème, som han sjöng tillsammans med sin hustru, Anna-Lisa Björling, och de följande duetterna – en av dem ur Gounods Romeo och Julia – som de blev tvungna att framföra som extranummer på grund av ovationerna från den stora publiken.
Fru Björlings sång kom som en angenäm överraskning, för hon har hittills nöjt sig med att stå i skuggan av sin berömde tenor-make.
Lyssna på några inspelningar från konserten på Hollywood Bowl från den 23 augusti 1949:
O soave fanciulla med Jussi och Anna-Lisa, 5:15 min.
